Sociala förhållanden
Ingenting i Livius framställning tyder på att det romerska samhället demokratiserades genom republikinförseln 509 f.Kr. Enligt Livius nedtecknades De tolv tavlornas lag runt 450 f.Kr.

Det romerska samhällslivet präglades ända fram till mitten av 300-talet f.Kr. av att invånarna var indelade i två grupper; patricierna, de få makthavarna, och plebejerna (plebs = folket), de många opriviligierade fria. Patricierna utgjorde en sluten grupp av ätter, gentes. Ledaren för en sådan släktgrupp, pater familias, satt i senaten och hade ursprungligen oinskränkt makt över familjemedlemmarna.

De tolv tavlornas lag
Ett viktigt steg i plebejernas kamp för att vinna jämställdhet i samhället utgjordes av De tolv tavlornas lag, som ett speciellt tiomannakollegium nedtecknade 451-450 f.Kr. De tolv tavlornas lag bidrog till att Roms omvandling till ett ordnat samhälle blev mer definitiv än genom de rent bebyggelsemässiga förändringarna under århundradet före. Vi känner huvuddragen av innehållet på de tolv lagtavlorna, eftersom all senare romersk rätt i princip utgick från dem. De utjorde den äldsta litteraturen på latin.

De licinska och sextiska lagarna
Roms historia var under 400-talet och början av 300-talet f.Kr. präglat av stora krig med angränsande folk och stater. Trots detta förhållande var "överstestyret" troligen mer motiverat av den inre spänningen än av rent militära krav. Konflikten löstes genom de bestämmelser om konsulämbetet som folktribunerna Gajus Licinius och Lucius Sextius lyckades trumfa igenom 367 f.Kr. Den nya ledargruppen som uppstod kallades nobiliteten (nobilis=adlig) och där ingick både patriciska och plebejiska släkter.