|
Källor
Om man okritiskt läser det som Livius och med honom samtida författare
skriver om Roms äldsta historia, får man klart för sig att
staden enligt traditionen grundlades 753 f.Kr. och därefter styrdes av
sju kungar från Romulus till Tarquinius Superbus. Den siste härskaren
störtades genom en statskupp 509 f.Kr. då republiken infördes
som styrelseform.
Det man trodde sig veta om Roms äldsta tid runt år 0 var lärda
rekonstruktioner på ett magert material eller rena spekulationer. Under
de senaste 100 åren har vår kunskap om Italiens arkeologi vidgats
betydligt.
Etruskerna
Under 700-talet f.Kr. uppstod i södra Toscana etruskiska stadsstater,
som på ytan uppvisade många rent grekiska drag i sin organisation.
De etruskiska staterna, som var ordnade i stadsförbund på tolv
enheter var, utbredde under 600- och 500-talen sitt inflytande över andra
delar av Italien än Toscana. Om etruskerna förhållandevis
avancerade jorbruksteknik vittnar de bevattningskanaler och dräneringsanläggningar
som de anlade på landsbygden. Handel och sjöröveri var viktiga
näringskällor.
Järnåldersboplatsen Rom
Omkring 900 f.Kr grundlades små järnålderssamhällen
på tre av Roms kullar, nämligen på Palatinen, Quirinalen
och Esquilinen. Själva begyggelsen utgjordes av enkla rundhyddor,
s.k. capannahyddor, där väggarna bestod av en stomme av stående
trästolpar, som förbands av ett lerklinat flätverk. Det språk
denna hyddkulturs bärare talade var indoeuropeiskt latin.
Staden Rom
"Det stora språnget" inom Roms samhällsutveckling inträffade
omkring 575 f.Kr. då Forumdalen frilades från bebyggelse
och fick funktionen av ett torg, ett forum. Vesta, hushärdens
och familjelivets gudinna fick nu sitt första tempel. Rom fick också
en akropol, en tempelklippa, i och med att Capitoliumklippan
efter 575 blev bebyggd. På denna klippan restes så småningom
ett imponerande tempel åt Jupiter, hans gemål Juno och åt
hans dotter Minerva. Etruskerna utövade ett stort inflytande i detta
sammanhang.
|