Economics - Kapitel 8
En budgetlinje kan utöver att illustrera
en persons begränsningar för konsumtion även illustrera
dessa begränsningar för ett hushåll. Hushållet har råd
med punkterna på och innanför linjen, men inte de utanför den.
[Se figur 9.1, sid. 190]
Ett hushålls real income är den maximala kvantiteten av
en vara som ett hushåll har råd att köpa. I en
graf med två substituerande varor på dess axlar
är detta när budgetlinjen skär y-axeln respektive x-axeln.
Relative price är priset på en vara delat med priset
på en annan vara. Det är alltså alternativkostnaden för den ena
varan gentemot den andra.
Lutningen på budgetlinjen är den samma som relative
price, alltså alternativkostnaden.
När priser ändras, ändras också budgetlinjen. Ju lägre
priset är på den vara som mäts på x-axeln desto mindre
brant blir budgetlinjen (och tvärt om). Detta beror på att relative price
mellan de båda varorna ändras och därmed budgetlinjens lutning. [Se figur 9.2a,
sid. 192]
När inkomsten ändras, ändras real income men inte relative
price. Detta innebär att budgetlinjen förskjuts, men att dess lutning
förblir densamma. Ju mer inkomsten ökar desto större blir
förskjutningen till höger (och tvärt om). Vid en minskning
parallellförskjuts alltså budgetlinjen mot origo, och vid
en ökning från origo. [Se figur 9.2b, sid. 192]
Preferenser är attityder gentemot och smak för olika varor
och tjänster, dessa är inte beroende av priser eller inkomst.
En kartläggning av preferenser förutsätter att konsumenter
kan dela in alla möjliga kombinationer av varor i ”föredrar”,
”föredrar inte” och ”likvärdiga”.
En indifferenskurva är en linje som visar olika kombinationer
som en konsument bedömer som indifferenta (likvärdiga) sinsemellan.
Om man lägger in en indifferenskurva i en graf med två substituerande
varor på dess axlar visar den kvantitetskombinationer av två
varor som bedöms som likvärdiga. Arean under kurvan visar
kombinationer som man inte föredrar framför punkterna (kombinationerna)
på indifferenskurvan. Arean över kurvan visar kombinationer som man
föredrar framför kombinationerna på indifferenskurvan. Om flera indifferenskurvor
läggs in, föredras en som ligger längre från origo, än
en närmare origo. [Se figur 9.3, sid. 193]
Marginella substitutionskvoten (MRS) är benägenheten för en person
att byta ut vara y (på y-axeln) mot vara x (på x-axeln) och samtidigt
behålla indifferensen. MRS mäts utifrån lutningen
på indifferenskurvan. Om kurvan är brant i en punkt är
MRS hög, om den är plan är MRS låg i den punkten.
En hög MRS innebär att personen är beredd att ge upp en
stor mängd av vara y i utbyte mot en liten mängd vara x
(medan man fortfarande behåller likvärdigheten). Om MRS är låg
innebär det omvänt att personen är beredd att ge upp en liten mängd
av vara y i utbyte mot en stor mängd vara x.
MRS mäts i en punkt på indifferenskurvan genom att mäta
lutningen på punktens tangent.
[Se figur 9.4, sid. 194]
När man rör sig längs en indifferenskurva minskar MRS,
alltså när konsumtionen av ”x” ökar och ”y” minskar.
Detta gör att kurvan buktar inåt mot origo. Hur kraftig böjningen
är beror på hur villig personen är att substituera (byta
ut) den ena varan mot den andra (och ändå behålla likvärdigheten). Den ena
extremen är produkter som är perfekta substitut och helt
utbytbara (röd eller gul diskett). Deras indifferenskurvor är raka
linjer med negativ lutning. Den andra extremen är varor som
är perfekta komplement och inte kan bytas ut mot varandra (vänster
och höger löpsko). Deras kurvor är L-formade.
En hög grad av substituerbarhet innebär att MRS faller långsammare,
medan en lägre grad av substituerbarhet (eller att varorna är komplement) innebär
att MRS faller snabbare.
De flesta varor ligger mitt emellan extremerna och har därför
en bågaktig form.
[Se figur 9.5, sid. 196]
En konsuments bästa val är den optimala kombinationen av vara
x och y givet att den egna inkomsten spenderas helt.
Detta sker när budgetlinjen skär den av indifferenskurvorna
som ligger längs ifrån origo. När detta sker är MRS = relative
price, d.v.s. lutningen på budgetlinjen är samma som
den högsta indifferenskurvans lutning. [Se figur 9.6, sid. 197]
Förändringen i köpt kvantitet som kommer av en prisändring
av en vara kallas för price effect. När priset faller på en vara
köper hushållen mer av den varan (andra faktorer konstanta).
Förändringen i köpt kvantitet av en vara som kommer av en ändring
i inkomst kallas för income effect. När inkomsten ökar köper
hushållen mer av alla normala varor (andra faktorer konstanta).
Price effect kan bli uppdelad i income effect och substitution
effect.
[Se figur 9.7, sid. 198, figur 9.8, sid. 199 och figur 9.9, sid. 200]
Marginal utility och indifferenskurvor
Marginal utility theory beskriver preferenser i termer av utility
härledd från konsumtion och indifferenskurve-teorin använder
kurvor som representerar preferenser. Indifferenskurvorna
består av sammanknutna punkter av samma utilityvärde.
[Se figur 9.11, sid. 203] |
|
|
 |
 |
|
 |
|
