Economics - Kapitel 13
Variationer i marknadsstruktur
Två marknadsstrukturer ligger mellan extremerna fullkomlig
konkurrens och monopol: monopolistisk konkurrens och oligopol.
I vissa marknader finns ett litet antal företag, men etableringshinder
och exithinder är så små att konkurrensen är hård
från potentiella inträdare, dessa kallas contestable markets.
De etablerade företagen tvingas hålla en långsiktig konkurrensjämvikt
för att stävja potentater.
För att avgöra vilken marknadsmodell som bäst beskriver en bransch
mäter man dess koncentration för att bestämma dess marknadsstruktur.
Det vanligaste måttet är five-firm concentration ratio. Denna
visar den procentuella andelen av output som de fem största
(i output eller omsättning) företagen i en bransch står för. Måttet visar
graden av konkurrens. Fullkomlig konkurrens har därmed ett
ratio på 0 % och monopol 100 %. Ett ratio över 60 %
indikerar att storföretagen tenderar samverka och skapa ett marknadsmonopol.
Ett ratio under 40 % indikerar god konkurrens.
[Se tabell 14.2, sid. 324]
Monopolistisk konkurrens
Monopolistisk konkurrens föreligger när ett stort antal småföretag
konkurrerar med varandra genom något varierade produkter, produktdifferentiering.
Dessa är nära, men inte perfekta, substitut för varandra.
Det finns heller inte några etablerings- eller exithinder.
Eftersom varje företag producerar en liten del av branschens
output, kan inget av dem effektivt påverka de andras
beteende. Om ett företag ändrar sitt pris, påverkar
inte detta de andras företagens prisstrategier.
Eftersom produkterna är differentierade gäller inte (som
i fullkomlig konkurrens) att priset för det enskilda företaget
är givet och efterfrågan fullkomligt elastisk (efterfrågekurvan horisontell).
Istället möter alla en nedåtslutande efterfrågekurva och väljer
därför både pris och output.
Den icke-konstanta efterfrågekurvan gör också att MR-kurvan är
följsam med efterfrågekurvan och ligger under den
(som vid monopol).
Företaget gör vinst på kort sikt genom att vinstmaximera
(bjuda ut den kvantitet där MR = MC) och priset blir då
det där denna output möter efterfrågekurvan. Eftersom priset
då ligger över ATC-kurvan gör företaget en vinst motsvarande
detta avstånd gånger producerad kvantitet.
Så långt fungerar monopolistisk konkurrens som monopol, skillnaden
ligger i att avsaknaden av etableringshinder nu gör att nya
företag attraheras (av vinsten) att etablera sig. När de gör detta
förskjuts företagets efterfrågekurva åt vänster (eftersom
nya substitut tillkommit).
Eftersom MR-kurvan är följsam med efterfrågan förskjuts
även denna åt vänster.
Detta gör att MR = MC inträffar vid en lägre kvantitet, och dessutom
motsvaras av ett lägre pris. Varje företag tjänar därför normal profit
vid den långsiktiga jämvikten (de kan bara göra kortsiktiga vinster,
som vid fullkomlig konkurrens).
Vid det långsiktiga jämviktspriset är också företagets genomsnittliga
kostnader (ATC) detsamma som priset. Men den genomsnittliga
kostnaden är inte vid dess minimipunkt. Detta gör att företagen
producerar med överkapacitet (excess capacity) vid monopolistisk
konkurrens. Detta beror på att efterfrågekurvan är lutad
(vid fullkomlig konkurrens går den konstanta efterfrågekurvan genom ATC-kurvans
minipunkt) vilket i sin tur beror på produktdifferentieringen.
[Se figur 14.3, sid. 327]
En bransch präglad av fullkomlig konkurrens är paretoeffektiv.
En grundförutsättning för detta är att priset är lika
med marginalkostnaden (p = MC). Monopol är ineffektivt
eftersom det begränsar output till att ligga under den nivå när
p = MC. Även monopolistisk konkurrens är ineffektiv eftersom
MC är mindre än priset, detta trots att man, till
skillnad från monopol, inte gör någon långsiktig vinst. Man producerar
en output som ligger på en nivå där p = ATC, men ligger under
den nivå när p = MC.
[Jämför figur 14.3, sid. 327 med figur 13.14, sid. 302 och figur 12.10, sid.
282]
Oligopol
Oligopol är en situation där ett litet antal producenter konkurrerar
med varandra och beaktar konkurrenternas reaktioner på de egna aktiviteterna,
och dessa reaktioners påverkan på den egna vinsten.
Den knäckta (kinked) efterfrågekurvan är baserad på förutsättningarna
att varje företag tror att dess prissänkningar kommer att följas
av de andra företagen, medan prishöjningar inte kommer att följas.
Under dessa förutsättningar möter varje företag en efterfrågekurva
med en böjning ovan det gällande priset och en knäckt
MR-kurva.
För att maximera vinsten producerar företaget den kvantitet som
är där MR = MC så att outputnivån passerar genom det knäckta
området. Fluktuationer på MR-kurvan inom området leder inte
till förändringar i output eller pris.
[Se figur 14.4, sid. 330]
Dominant firm-modellen av oligopol förutsätter att en bransch
består av ett stort dominerande företag och många små. Det stora
företaget agerar som ett monopolföretag och sätter ett vinstmaximerande
pris. De små företagen tar detta pris som givet och agerar
som i fullkomlig konkurrens. [Se figur 14.5, sid. 331]
Spel teorin
Spelteorin (game theory) är en metod för att analysera
strategiska beteenden som fokuserar på tre aspekter av ett spel:
regler, strategier och resultat. Givet valens resultat
väljer spelarna strategier och deras kombinerade strategier ger tillsammans
ett slutresultat – spelets jämvikt.
[Se tabell 14.3, sid. 333]
Oligopoly Game
En game theory modell kan konstrueras med ett oligopol bestående
av två företag (duopoly game). Företagen överväger samverkan
för att nå ett monopols vinstnivå. Företagen kan välja olika
strategier: samverka (kartell) eller svika samarbetet och
göra en större vinst på det andra företagets bekostnad.
Om de samverkar delar de upp outputen mellan sig och agerar
i övrigt som ett monopolföretag. Output och pris blir
detsamma som vid monopol. Den vinst som uppstår blir samma
som vid ett monopol och företagen delar den mellan sig.
[Se figur 14.6, sid. 334 och figur 14.7, sid. 335]
Om någon sviker samarbetet blir dennes vinst större än den blivit
vid samarbete, detta på det andra företagets bekostnad. Output,
pris och total vinst är mindre än vid monopol.
[Se figur 14.8, sid. 336]
Om båda företagen fuskar blir output och pris blir detsamma
som det skulle ha blivit vid fullkomlig konkurrens. Inget av
företagen gör någon vinst. [Se figur 14.9, sid. 337]
Om spelet bara spelas en gång är jämvikten att båda
sviker.
Om ett spel upprepas oändligt många gånger finns det möjlighet
för den ena spelaren att straffa den andra för tidigare svek.
I ett sådant mer långsiktigt perspektiv blir det långsiktigt fördelaktiga
för båda att samverka eftersom bestraffningarna annars tar
ut förtjänsten på svek i det långa loppet. [Se tabell14.4,
sid. 338]
Modellen kan utvidgas i flera dimensioner för att omfatta fler
företag och fler faktorer än output och pris.
|
|
|
 |
 |
|
 |
|
