Economics - Kapitel 19
Myndigheter ingriper för att reglera
marknader med monopol och oligopol. Detta görs på två sätt: Reglering
av priser, produkter och etablering, samt kontroll av monopol, fusioner
och konkurrensbegränsande samarbeten.
Konsumentöverskott är det konsumenter tjänar på handelsutbytet
vid jämviktspriset och producentöverskott är vad producenter
tjänar på handelsutbytet. Totalt överskott (total surplus)
är summan av konsument- och producentöverskottet.
Vid ett monopol produceras en mindre kvantitet till ett högre
pris jämfört med fullkomlig konkurrens. Monopolet kan göra en vinst
genom att producera den kvantitet där MR = MC eftersom man inte
är pristagare och MR-kurvan inte sammanfaller med
efterfrågekurvan.
Konsumentöverskottet blir mindre och producentöverskottet
större, dessutom uppstår en deadweight loss.
Totalt överskott maximeras när deadweight loss är lika med noll.
Alltså minskar det totala överskottet vid monopol.
Politisk process för reglering
Efterfrågan på reglering uttrycks genom politiska aktiviteter som röstning
och lobbying.
Politiska aktiviteter uppstår dock bara om resultatet
av den politiska aktiviteten överstiger kostnaden för den. Fyra faktorer
avgör efterfrågan på reglering:
- Konsumentöverskott per köpare. Ju
större det är, ju större är efterfrågan på reglering.
- Antal köpare. Om antalet köpare
ökar, ökar också efterfrågan. Dock inte proportionerligt
eftersom kostnaden för att organisera dem också ökar.
- Producentöverskott per företag. Ju
större det är till följd av en viss reglering, ju större
är efterfrågan på den regleringen.
- Antal företag. Om antalet
företag ökar som tjänar på regleringen, ökar också efterfrågan,
dock inte proportionerligt.
Utbudet av reglering kommer från politiker
och statstjänstemän. Politiker väljer den politik som
tilltalar flest väljare och statstjänstemän stödjer det
som maximerar deras budgetar.
Tre faktorer avgör utbudet av reglering:
- Konsumentöverskott per köpare.
- Producentöverskott per företag.
- Antal personer som påverkas av regleringen.
Ju större konsumentöverskott per
köpare är eller ju större producentöverskott per företag
som genereras och ju större antal personer som påverkas av regleringen,
desto större är sannolikheten att politikerna genomför
regleringen.
Den politiska jämvikten är den där ingen intressegrupp anser
det nödvändigt att öka resurserna för politiska påtryckningar.
Alla är inte överens, men ingen känner behov av att ändra
sina ståndpunkter eller ansträngningar.
Public Interest theory är att regleringar uppstår för
att tillfredställa efterfrågan hos konsumenter och producenter
för att maximera totalt överskott. Den politiska processen finner
deadweight loss och eliminerar det.
Capture Theory är att regleringar uppstår för att tillfredställa
efterfrågan hos producenter och maximera producentöverskottet.
Kostnaden för reglering är hög och bara de regleringar
som ökar överskottet hos små, lättidentifierade intressegrupper
med låga organisationskostnader gynnas av den politiska
processen.
Naturligt Monopol
Naturligt monopol kan vara att ett företag kan förse hela marknaden
med en vara till ett lägre pris än flera kan. Företaget har economies
of scale oavsett hur hög outputnivån är.
Naturliga monopol kan vara en följd av höga inträdeskostnader.
Enligt Public Interest theory skall en reglering maximera
totalt överskott. Detta sker då p = MC.
En sådan reglering kallas marginal cost pricing rule. Den maximerar
totala överskottet och konsumentöverskottet. När ett naturligt
monopol säljer till p = MC gör det förlust. Eftersom ATC
är fallande (på grund av economies of scale) ligger MC under ATC.
När priset = MC, ligger följaktligen priset under ATC. ATC
minus MC är lika med förlusten per enhet. [Se figur 19.1,
sid. 458]
För att täcka sina kostnader och samtidigt ha p = MC
måste företaget antingen tillämpa prisdiskriminering eller få statlig
subventionering (bidrag). Om inte prisdiskriminering är möjlig måste
staten skjuta till pengar. Om dessa pengar skaffas genom
att beskatta någon annan aktivitet vara måste den deadweight
loss som beskattningen skapar på den andra aktiviteten vara mindre
än ökningen av totalt överskott på den första varan (som
regleringen medför).
Beskattning kan undvikas om monopolet tillåts ta ett högre
pris än p = MC så att total deadweight loss minimeras. Detta
kallas average pricing rule och innebär att p = ATC. En deadweight
loss uppkommer, men man slipper beskatta någon annan aktivitet
och skapa en deadweight loss där. [Se figur 19.2, sid. 459]
Capture theory utgår från att regleringar främjar producenternas
intressen. Detta sker genom att vinsten maximeras. Detta görs som
bekant genom att producera en kvantitet där MR = MC. Hos
monopol sammanfaller inte MR-kurvan med efterfrågekurvan.
Kvantiteten blir mindre och priset högre. Det uppstår
en deadweight loss. [Se figur 19.3, sid. 460]
Rate of return regulation innebär att man avgör det reglerade
priset genom att sätta priset på en nivå där det reglerade företaget
att få en viss procentuell avkastning på sitt kapital. Genom
att undersöka företagets totala kostnader, inklusive den
normala avkastningen på kapitalet, avgörs priset där ATC täcks.
Det reglerade företaget kan försöka öka sina synbara totala
kostnader genom att trissa upp dem med kostnader som inte
är nödvändiga för produktionen. Detta får ATC-kurvan att
överstiga den egentliga. Detta kallas X-ineffektivitet.
[Se figur 19.4, sid. 461]
Karteller
En kartell är en hemlig uppgörelse mellan företag att begränsa
output och därmed öka vinsten.
Karteller kan uppstå i branscher med oligopol.
Enligt Public Interest theory skall en reglering av oligopol
öka konkurrensen. Output skall ligga på en nivå motsvarande
marknadsjämvikten.
Capture theory utgår från att vinsten maximeras. Output
läggs på den nivå där MR = MC. Detta nås genom att varje företag
beläggs med en outputbegränsning. Detta för att inget företag
skall frestas att öka sin vinst på de andras bekostnad
genom att öka sin output. Detta hindrar fusk och försäkrar
att hela marknaden har en gemensam pris och output nivå motsvarande
ett monopols. Resultatet blir en legal kartell!
[Se figur 19.5, sid. 462]
Fusioner
Det finns tre typer av fusioner:
- Horisontell. Fusioner mellan företag
i samma industri. Minskar antalet konkurrenter och försvagar
marknadskrafterna.
- Vertikal. Fusioner i distributionskedjan
(ex. ett bryggeri köper upp pubar). Minskar tillgängligheten till
återförsäljare för andra tillverkare.
- Konglomerat. Fusioner mellan företag
inom olika industrier. Konkurrensen minskas endast om det finns
någon likhet mellan de olika industriernas produkter.
Offentligt ägande och privatisering
Privatisering innebär att offentliga tillgångar säljs ut till
den privata sektorn.
Offentligt ägande innebär att företag och industrier köps
upp i ett led av den politiska föreställningen att ett offentligt
ägande är bättre.
De finns tre huvudsakliga anledningar till offentligt ägande:
- Sociala. För att försöka skapa en
rättvis (och inte ekonomiskt orienterad) distribution av varor
och tjänster.
- Politiska. Härleds från tron
att offentligt ägande är bättre än privat.
- Ekonomiska. För att försöka generera
ekonomiska fördelar för hela ekonomin (kontroll av sysselsättning
och löner) och den aktuella industrin (skydd mot internationella uppköp
och förlorad export).
De som förespråkar privatisering hävdar
att de ekonomiska och sociala fördelarna ovan kan uppnås genom
privat ägande med en lämplig reglering. Detta till en lägre
kostnad för skattebetalaren. Privata företag fungerar mer
effektivt än offentligt ägda. Det finns tre anledningar att
förvänta sig lägre kostnader (mindre X-ineffektivitet):
- Utsattheten för konkurrens
och uppköp. Tvingar till kostnadsreducering genom ökad effektivitet.
- Utsattheten för aktieägarnas preferenser.
Man måste fungera effektivt för att generera vinst och avkastning.
- Ett privat monopol kan regleras
mer effektivt än ett offentligt
|
|
|
 |
 |
|
 |
|
