Economics - Kapitel 11
Fullkomlig konkurrens
Fullkomlig konkurrens gäller på en marknad när ett stort antal företag
producerar en homogen (identisk) vara, det finns många köpare,
inga etablerings- eller exithinder och alla köpare och
säljare har fullkomlig information av vilka priser som
olika aktörer tar.
Vid fullkomlig konkurrens kan inget företag ensamt påverka
priset som det säljer sin output för. Företagen är pristagare.
Det enskilda företaget tillverkar endast en liten del av det totala utbudet
och eftersom fullständig information gäller, kan man inte ta ett pris över
marknadspriset. För det enskilda företaget är efterfrågekurvan
fullkomligt elastisk.
För branschen som helhet är däremot inte efterfrågan fullkomligt
elastisk, efterfrågan är nedåtsluttande, och dess elasticitet
beror på vilka substitut som finns för branschens vara.
De enskilda företagens produkter är däremot perfekta substitut
för varandra eftersom produkterna är identiska.
Normal profit är avkastningen man skulle göra i det bästa
alternativa verksamhetsområdet.
Totala intäkter (TR) är värdet av försäljningen
(q x p).
Genomsnittliga intäkter (AR) är TR delat med total såld
kvantitet (TR / q).
Marginalintäkt (MR) är förändringen i totala intäkter
delat med förändringen i kvantitet (DTR / Dq). Alltså
förändringen i totala intäkter av en extra såld enhet.
Vid fullkomlig konkurrens är priset konstant när den sålda
kvantiteten ökar. Detta gör att MR = p. MR varierar
alltså inte med kvantiteten (som marginalkostnaden gör).
Genomsnittliga intäkter är också samma som pris
(AR = p).
[se figur 12.1, sid. 271]
Ett företags mål är att maximera vinsten. I en marknad med fullkomlig
konkurrens är priset givet, och vinsten begränsas också av
företagets tekniska kapacitet. Denna beskrivs genom produktionskurvorna.
Teknologin avgör företagets kostnader, vilka beskrivs
genom kostnadskurvorna. Företaget måste anpassa sig efter
dessa begränsningar när det söker maximera sin vinst.
Output, vinst och pris på kort sikt
På kort sikt måste företaget besluta:
- Om de skall producera eller tillfälligt
låta produktionen stanna.
- Vilken kvantitet som skall produceras.
Vid fullkomlig konkurrens är priset
fixerat och företaget måste maximera sin vinst genom att
välja en optimal kvantitet att bjuda ut. Denna optimala
vinstmaximerande kvantitet är den då avståndet mellan TR-kurvan
är som störst över TC-kurvan. Då är intäkter större
än kostnader med största möjliga avstånd och vinsten maximal.
[Se figur 12.2, sid. 273]
Eftersom pris, AR = TR/q och ATC = TC /q är detta också detsamma
som avståndet mellan efterfrågekurvan (priset) och ATC-kurvan.
Den optimala (vinstmaximerande) outputnivån (utbjudna kvantiteten)
kan också hittas genom att se var MC-kurvan skär MR-kurvan. Vid
denna punkt är MR = MC, innan denna punkt kan man
öka vinsten genom att bjuda ut fler enheter, och efter
denna punkt minskar man vinsten om man bjuder ut fler
enheter. [Se figur 12.3, sid. 274]
Att output ligger på en vinstmaximerande nivå behöver inte
betyda att man gör vinst. Det betyder att förlusten minimeras.
När MR = MC kan företaget göra vinst, break-even, eller
förlust.
Om priset (=MR =AR) ligger över ATC gör man en vinst.
Om priset (=MR = AR) ligger under ATC gör man en förlust.
Om priset, MR, AR och ATC skär varandra
gör företaget en break-even. [Se figur 12.4, sid. 275]
Break-even innebär att intäkterna precis täcker kostnaderna
och ingen vinst görs. Detta är lika med normal profit.
Ett företag kan bara påverka sina rörliga kostnader,
de fasta kostnaderna har man även om produktionen är noll.
Om ett företag låter produktionen stanna gör man en förlust motsvarande
de fasta kostnaderna. Om priset faller under genomsnittlig
rörlig kostnad (AVC) skall företaget tillfälligt stanna produktionen
och gör då en maximal förlust som är lika med de fasta kostnaderna.
Detta är då den vinstmaximerade volymen eftersom man förlorar
på varje enhet man tillverkar.
Ett företags shutdown-point är det pris då företaget nätt och
jämt täcker totala rörliga kostnader (TVC) och gör en förlust
motsvarande de fasta kostnaderna (TFC). Det är här likgiltigt
om man behåller produktionen eller låter den stanna.
Företagets och branschens utbudskurvor
Ett företags utbudskurva utgörs av dess MC-kurva från den nivå
på q där shutdown-point ligger och framåt. Vid alla
volymer som överstiger denna är företaget villigt att bjuda
ut output, men inte under denna punkt. [Se figur 12.5, sid. 276]
Branschens kortsiktiga utbudskurva får man genom att addera alla
enskilda företags utbudskurvor horisontellt. Marknadspriset
bestäms där branschens utbudskurva skär efterfrågekurvan, och
det enskilda företaget får snällt rätta sig efter detta och anpassa
sin produktion. På kort sikt kan de enskilda företagen göra vinst,
förlust eller break-even.
Output, vinst och pris på lång sikt
På lång sikt kan företaget anpassa alla produktionsfaktorer
och måste då besluta:
- Om man skall minska eller öka
maskinparkens storlek.
- Om man skall bli kvar i branschen
eller lämna den.
Om företagen i en bransch gör vinster,
lockas nya företag in i branschen och/eller de existerande företagen
ökar storleken på sin maskinpark. Detta gör att branschens
utbudskurva förskjuts åt höger (utbudet ökar). Eftersom efterfrågan
förblir densamma sjunker priset. När priset sjunker så
minskar de enskilda företagens vinster (eftersom avståndet
mellan ATC och AR (= p = MR) minskar). Så länge företagen fortsätter
att göra vinster kommer nya företag och priset fortsätter
sjunka ända tills inga vinster finns kvar. Det enskilda
företaget gör då en break-even med normal profit. Det finns
inte längre incitament för inträde av nya företag.
Om företagen i en bransch gör förluster lämnar några företag
branschen och/eller de existerande företagen minskar storleken
på sin maskinpark. Detta gör att branschens utbudskurva förskjuts
åt vänster (utbudet minskar). Eftersom efterfrågan förblir densamma
stiger priset. När priset stiger, ökar de enskilda
företagens vinster (eftersom avståndet mellan ATC och AR
(= p = MR) ökar). Så länge företagen fortsätter att göra förluster
kommer fler företag träda ut och priset fortsätter stiga ända
tills inga förluster görs längre. Det enskilda företaget har
då nått break-even med normal profit. Det finns inte längre
anledning att lämna branschen.
Detta innebär att den långsiktiga jämvikten uppkommer när varje företag
maximerar sin vinst (MR, P = MC), alla tjänar normal profit
(break-even), och det inte förekommer några inträden eller utträden.
Varje företag producerar vid minimal LRAC och har därför ingen
anledning att ändra storleken på sin maskinpark. [Se figur
12.8, sid. 279 och figur 12.9, sid. 281]
Permanent förändring i efterfrågan och teknologiska framsteg
Om efterfrågan ändras permanent måste utbudet anpassa sig
efter detta.
Om det råder långsiktig jämvikt på en marknad (företagen producerar
vid vinstmaximerade kvantiteter och med normal profit) och efterfrågan minskar
permanent så är utbudet kortsiktigt oförändrat. Priserna sjunker
och det enskilda företaget går nu med förlust (MR, P ligger under
ATC). Det råder nu en kortsiktig jämvikt eftersom alla företag
går med förlust.
Några företag lämnar branschen och utbudskurvan förskjuts åt
vänster. Detta gör att priset stiger ända tills det åter når
den nivå då de enskilda företagen gör normal profit.
Det råder nu åter långsiktig jämvikt. Priset ligger på samma
nivå som tidigare, företagen gör normal profit, men antalet
företag har minskat. En permanent ökning i efterfrågan
får motsatt effekt!
Det är dock inte alltid så att det långsiktiga jämviktspriset
förblir oförändrat. Detta beror på external economics
och external diseconomics.
External economics är faktorer utanför ett företags kontroll
som minskar dess kostnader när output ökar (ex. uppkomst
av specialisthjälp för växande jordbruk), medan external diseconomics
är faktorer utanför ett företags kontroll som ökar
dess kostnader när output ökar (ex överfulla flygplatser när
efterfrågan ökar).
Om det finns external economics faller det långsiktiga
marknadspriset när efterfrågan ökar permanent
Om det finns external diseconomics stiger det långsiktiga
marknadspriset när efterfrågan ökar permanent
Ny teknologi gör att företagen kan producera till en lägre
kostnad, och därmed göra en större vinst än företag med äldre teknologi.
Den lägre kostnaden gör att utbudet ökar, chansen till
vinst genom bättre teknologi gör också att högteknologiföretag
lockas gå in på marknaden och utbudet ökar ytterligare. Priset
faller och företag med gammal teknologi gör förluster.
De antingen lämnar marknaden eller uppgraderar teknologin. Slutresultatet
blir ett långsiktigt jämviktspris där alla företag använder den
nya teknologin och ingen gör några vinster. Konsumenterna
och samhället tjänar på det hela!
Konkurrens och effektivitet
Pareto-effektivitet råder när ingen kan få det bättre
utan att någon annan får det sämre.
Detta innebär att inga resurser bortslösas och den samhälleliga välfärden
är maximerad.
Tre villkor måste vara uppfyllda för detta:
- Effektivitet på produktionssidan
- Effektivitet på konsumtionsidan
- Utbyteseffektivitet
Detta inträffar i fullkomlig konkurrens
när det inte finns något marknadsmisslyckande.
Effektivitet på produktionssidan innebär att företag inte kan
minska kostnaden för produktionen av en viss output genom att ändra
produktionsfaktorerna. Ett enskilt företag uppnår detta när det
producerar vid en punkt på sin utbudskurva (MC-kurva) och en
bransch om den producerar på sin utbudskurva.
Effektivitet på konsumtionsidan innebär att de inte kan öka
sin utility genom att omfördela sin budget (ändra kombinationen
av varor). Detta uppnås på alla punkter på efterfrågekurvan.
Utbyteseffektivitet innebär att det pris som en vara köps och
säljs för är samma som marginal social benefit och marginal
social cost.
Marginal social benefit är vad samhället tjänar på en ytterligare
enhet konsumtion och marginal social cost är kostnaden
för samhället av en ytterligare enhet produktion.
De tre villkoren kan bara uppnås om alla marknader fungerar perfekt. De problem
som gör att inte marknader fungerar perfekt
kallas marknadsmisslyckande och är av fem olika typer:
- Dålig information och osäkerhet (transaktions-
och övervakningskostnader)
- Dåligt definierade äganderättigheter
- Externa effekter (kostnader och fördelar)
(miljöförstöring, vackra byggnader)
- Naturliga monopol (etableringshinder)
- Kollektiva varor (varor och tjänster
som företag inte vill producera, ex. gatubelysning)
|
|
|
 |
 |
|
 |
|
