Economics - Kapitel 18
Myndigheters ekonomiska aktivitet
(politiska åtgärder) uppkommer delvis eftersom marknadsekonomin inte
alltid uppnår en effektiv fördelning av resurser – marknadsmisslyckanden.
Den marknadsekonomiska modellen är helt effektiv endast när vissa
extrema förutsättningar gäller. I verkliga livet, när de inte gör det,
fungerar marknaderna ineffektivt och resurserna blir inte heller effektivt
fördelade. Det produceras för mycket av vissa saker, och för
lite av andra.
Den sociala välfärden är inte maximerad eftersom några
fortfarande kan få det bättre utan att andra får
det sämre.
Den ekonomiska politiken har tre mål:
- Marknadseffektivitet på mikronivå.
- Rättvis (inte samma som effektiv!)
fördelning av resurserna.
- Stabilitet på makronivå.
[Se figur 18.2, sid. 433]
Det finns fyra typer av mikroekonomiskt marknadsmisslyckande
som hindrar marknadseffektivitet:
- Dålig information och osäkerhet. Dålig
information om priser och utbud och osäkerhet kring
olika vals utfall på en marknad gör att den inte fungerar
effektivt.
- Externa effekter. Kostnader och förtjänster
kan drabba en person till följd av en ekonomisk transaktion
även om denna inte är delaktig i själva transaktionen.
(miljöförstöring, vackra byggnader)
- Monopol. Rent seeking och
monopol hindrar föredelningen av varor från att
bli effektiv eftersom man kan göra en vinst genom att höja priset och begränsa
output.
- Kollektiva varor och tjänster. Kan
konsumeras samtidigt av alla och ingen är exkluderad.
[Se figur 18.3, sid. 433]
Kollektiva varor och tjänster skapar
ett problem med free-riders. Free-rider är en person som
kan konsumera en vara utan att betala för den. Detta eftersom
kvantiteten kollektiva varor som kan konsumeras av en person
inte är beroende av hur mycket personen betalat
för dem.
Den politiska marknadsplatsen
Aktörer på den politiska marknadsplatsen är:
- Väljarna. Konsumenterna av
den politiska processen (dess output). De uttrycker sin efterfrågan
genom röstning, kampanjäring, lobbying och finansiellt
stöd. Väljarna stöder politik som gynnar dem och motsätter
sig politik som missgynnar dem. De ignorerar politik
som är dem ovidkommande.
- Politikerna. Styrs av målet att bli
omvalda och behålla sin position.
- Statstjänstemännen. Departementsanställda.
Styrs av målet att maximera sin egen utility (prestige), detta
görs genom att maximera det egna departementets budget.
Alla aktörerna gör de ekonomiska val
som maximerar deras egna mål. De är begränsade av de andra
gruppernas preferenser och av vad som är tekniskt möjligt. Den politiska
jämvikten nås när alla aktörernas val är kompatibla och ingen
grupp kan förbättra sin situation genom att göra ett annat
val. Två typer av politisk jämvikt kan nås: effektiv och
ineffektiv.
Eftersom kollektiva varor inte betalas för direkt av dess
konsumenter utan finansieras genom skatter mäter man dess efterfrågan
i benefit. Total benefit är det total värde (uttryckt
i pengar) en person sätter på en viss utgiven mängd av kollektiva
varor.
Total cost är kostnaden för denna mängd kollektiva varor.
Marginal benefit är ökningen i total benefit av en ytterligare
enhet av den kollektiva varan.
En persons marginal benefit-kurva för en kollektiv vara
liknar personens efterfrågekurva för en vanlig vara.
Men nationens MB-kurva för en kollektiv vara skiljer
sig från efterfrågekurvan för en vanlig vara. Detta eftersom
en persons konsumtion inte minskar den tillgängliga
mängden konsumtion för någon annan vid en given kvantitet.
[Se figur 18.5, sid. 437]
Den effektiva nivån av utgivna kollektiva varor är den då net
benefit (total benefit – total cost) maximeras, är största möjliga.
Detta är också den nivå där marginal benefit = marginal cost.
[Se figur 18.6, sid. 438]
Även om två individer personligen värdesätter en TV-kanal
lika mycket, kanske inte båda betalar för den. Om en kollektiv
vara inte finansieras genom skatter utan genom betalning,
så inser individen att om denne inte betalar sin del av
den kollektiva varan, så kan man ändå konsumera lika mycket av
den. Följaktligen får man inte in tillräckliga intäkter och den
effektiva nivån kan inte uppnås.
Konkurrensen i den politiska marknadsplatsen gör att den effektiva
nivån av en kollektiv vara uppnås eftersom politikerna måste
sträva efter maximal net benefit för att tillfredställa väljarna.
Statstjänstemännens mål är att maximera sin budget genom
att utöka kostnaden för den kollektiva varan tills den ätit
upp hela net benefit.
Om väljarna är välinformerade tvingas dock de valda politikerna
att hålla den effektiva kvantiteten och begränsa tjänstemännens
budgetar - effektiv politisk jämvikt.
Om väljarna däremot inte ägnar energi på att förstå
komplicerade frågor, ger intressegrupper en oproportionerlig påverkan
på besluten och resultatet blir kollektiva produkter i kvantiteter
som överstiger den effektiva (maximerad net benefit) - ineffektiv
politisk jämvikt.
[Se figur 18.7, sid. 439 och figur 18.8, sid. 440]
Skatter
Det som man betalar i skatt och återfår i form av benefits
beror huvudsakligen på inkomsten. Ju högre inkomst man
har, ju högre skatt betalar man och ju mindre benefit får man.
Median Voter Theorem gör gällande att politiska partier kommer
att driva den skattepolitik som tilltalar medianväljaren, den
väljare som har halva väljarkåren på var sida,
och någon av dessa sidor.
Den part som vinner valet är det med en skattenivå som ligger
närmast den som tilltalar medianväljaren. Alla partier förbättrar
sina röstsiffror genom att röra sig närmare medianen
än de andra partierna. [Se figur 18.9, sid. 442]
En konsumtionsskatt läggs på en specifik vara eller tjänst
med ett visst belopp eller procent.
Införande av konsumtionsskatt på en marknad gör att priset per
enhet höjs motsvarande skatten. Utbudskurvan förskjuts
åt vänster. En ny jämviktspunkt uppstår till vänster
om den gamla.
Skatter skapar Deadweight loss, som är ineffektiviteten
som uppstår när folk substituerar billigare alternativ framför
de beskattade varorna.
Deadweight loss äter upp delar av konsument- och producentöverskottet
genom att output ligger under dess effektiva nivå.
Dess storlek beror på den beskattade varans elasticitet.
Varor med låg priselasticitet beskattas hårdare än de med hög
eftersom de skapar ett mindre deadweight loss.
[Se figur 18.10, sid. 443 och figur 18.11, sid. 445]
Höga skatter är ett effektivt sätt att öka de offentliga
intäkterna, kostnaden för detta är deadweight loss. Om skatter
läggs på varor med låg elasticitet minimeras deadweight loss.
Compliance costs är kostnaden för att förmå folk att betala
skatten. Administration costs är kostnaden för att administrera
skatten. Om dessa kostnader, tillsammans med deadweight
loss, hålls på låg nivå så tilltalar det medianväljaren.
Alltså strävar politikerna efter detta. |
|
|
 |
 |
|
 |
|
