Individuell efterfrågan är sambandet
mellan priset på en vara och den efterfrågade kvantiteten av
en enda individ. Marknadsefterfrågan är summan av all
individuell efterfrågan. Kurvan för marknadsefterfrågan
skapas genom att addera alla individuella efterfrågekurvor.
En persons konsumtionsmöjligheter är begränsade av dennes
inkomst och priset på varor och tjänster.
Denna begränsning illustreras i en graf av budgetlinjen
Denna visar kvantitetskombinationer av två varor om hela
inkomsten spenderas. Arean under budgetlinjen visar kombinationer där
som man har råd med, men där man inte konsumerar för hela inkomsten. Arean
över budgetlinjen visar kombinationer som inte är tillgängliga p.g.a. att
inkomsten inte räcker till. [Se figur 8.2, sid.171]
Hur konsumenten fördelar inkomsten (när hela spenderas) mellan
de två varorna beror på dennes preferenser. Man använder begreppet
utility för att beskriva preferenser. Utility
är nyttan eller tillfredställelsen en person får av att konsumera
en vara eller tjänst.
Total utility är den totala nytta eller tillfredställelse
en person får från konsumtion av en vara, medan marginal utility
är förändringen i total utility när ytterligare en enhet
av en vara konsumeras.
Totala utility ökar när den konsumerade kvantiteten av en vara
ökar. Marginal utility är positiv men avtar när
den totala konsumerade kvantiteten ökar (ju fler kolor
desto bättre –men man blir inte lika glad över den 77: e kolan som den andra).
Konsumentens mål är att maximera utility, med hänsyn till den
givna inkomsten att spendera och marknadspriserna på varor och
tjänster. Man konsumerar den kombination av varor och tjänster
som gör detta.
Maximal utility nås när hela den givna inkomsten är
spenderad och när marginal utility per spenderad krona
är lika mellan varje vara.
Kombinationen av vara 1 och 2 skall vara så att:
(Marginal utility av vara 1 / pris av vara 1) = (Marginal utility av vara
2 / pris av vara 2)
Om marginal utility per spenderad krona är större för
vara 1 än vara 2 skall konsumenten för att maximera utility
spendera mer på vara 1 än 2 tills en jämvikt
är nådd.
Om vinsten i marginal utility för ett alternativ överstiger
förlusten skall detta alternativ väljas.
[Se figur 8.4, sid. 175]
Ovanstående resonemang innebär att en konsument besvarar en
prissänkning av vara 1 med att konsumera en större
mängd av vara 1 (marginal utility per krona ökar mot vara 2) och
en mindre mängd av vara 2 (eftersom inkomsten är fixerad). Konsumenten
förflyttar sig alltså nedåt längs vara 1: s efterfrågekurva
(efterfrågad kvantitet ökar), och förskjuter vara 2: s efterfrågekurva
åt vänster (efterfrågan minskar pga. att ett substitut sjunkit i pris).
En prishöjning av vara 1 ger omvänd effekt.
Både formen och positionen på efterfrågekurvan kan alltså
förklaras genom teorin om Marginal utility!
Om en konsuments inkomst ändras påverkar inte dennes preferenser
(upplevd marginal utility). Följden blir att en högre inkomst alltid
medför högre konsumtion av alla varor enligt samma fördelning
som under den tidigare inkomstnivån. Undantaget är underlägsna
varor.
Vissa kritiserar Marginal utility theory eftersom man inte kan uppfatta utility,
men utility behöver inte uppfattas för att kunna användas. Teorin
visar att förhållandet mellan marginal utility och pris
är detsamma för alla varor. Vilken godtycklig enhet som
helst kan användas för att representera utility.
Konsument- och producentöverskott
Teorin antyder också att när man köper varor och tjänster får
man mer värde för sin utgift än de erlagda pengarna.
Vi tjänar på konsumentöverskottet (consumer surplus)
vilket är samma som skillnaden mellan det maximala pris vi är
villiga att betala för en vara och vad vi betalar.
Ex. Om man är villig att betala 5 kronor för
första enheten, 3 kronor för den andra och 2 kronor för den tredje så får
man trots detta betala 2 kronor styck för tre enheter om detta är jämviktspriset.
Det extra värde man får blir 10 –6 = 4 och detta är konsumentöverskottet.
[Se figur 6.3, sid. 123]
Producentöverskottet (producer surplus) är skillnaden
mellan en producents intäkt och alternativkostnaden för produktionen.
Det beräknas som summan av skillnaden mellan pris och
marginalkostnaden för att producera varje enhet av output.
Ex. Ett företags marginalkostnadskurva är detsamma
som dess utbudskurva. Om jämviktspriset är 100 kronor vid jämviktskvantiteten
1000 enheter så är producentöverskottet (100 x 1000)/2 = 50 000. Detta är
arean av triangeln som ligger under konsumentöverskottet.
[Se figur 6.5, sid. 125] |
