Utbildning
Språkkurser Ekonomikurser Chalmerskurser
Företagsekonomi Nationalekonomi Modern ekonomisk historia - efter 1913
Makro-ekonomi Mikro-ekonomi

Economics - Kapitel 10

Kapitel 10 - Output and Costs

Visa stödord i texten


Företags mål och begränsningar

Företag strävar efter att maximera vinsten. För att göra detta försöker de använda knappa resurser effektivt. Vinsten begränsas av marknaden och av teknologin.

Marknaden begränsar vinsten eftersom människor har begränsad efterfrågan för varje vara eller tjänst och ett begränsat utbud av varje produktionsfaktor att erbjuda företagen.

De köper ytterligare kvantiteter endast vid lägre priser och säljer ytterligare kvantiteter av produktionsfaktorerna endast vid ett högre pris.

Teknologin begränsar vinsten eftersom den maximala kvantiteten som kan produceras (output) beror på den använda kvantiteten av produktionsfaktorer (input).

För att maximera vinsten inom begränsningarna väljer företaget en tekniskt effektiv produktionsmetod. Man använder inte fler enheter input än nödvändigt för att producera en viss mängd output. Man måste också välja den mest ekonomiskt effektiva tekniken. Man kombinerar input så att output produceras till lägsta möjliga kostnad.

De möjligheter ett företag har att anpassa produktionen beror på dess tidshorisont. På kort sikt är åtminstone en av produktionsfaktorerna fixerad (oftast realkapital) medan kvantiteten av de andra (oftast arbetskraft) kan varieras. På lång sikt kan alla produktionsfaktorer varieras.


Kortsiktig teknisk begränsning

Ett företags kortsiktiga tekniska begränsning avgör hur mycket ytterligare enheter output som kan bli producerat vid en viss ökning av variabel input.

Detta beskrivs av Total product kurvan (TPC). TPC avskiljer möjliga nivåer (kvantiteter) av output från icke möjliga (arean under TPC respektive arean över TPC). Mängden realkapital är given, medan arbetskraften kan varieras. Total product är alltså totala antalet producerade enheter output.

Lutningen av TPC-kurvan är arbetets (den variabla produktionsfaktorns) marginalprodukt (MP). [Se figur 11.1, sid. 239]

Marginalprodukten (MP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är ökningen i total product delat med ökningen i kvantiteten arbetskraft.

Marginalprodukten visar ökningen av den totala produktionen när arbetskraften ökar med en enhet.

Genomsnittsprodukten (AP) av en produktionsfaktor, exempelvis arbetskraft, är lika med total product delat med kvantiteten arbetskraft.

Inledningsvis ökar marginalprodukten när kvantiteten av insatt arbete ökar, men till slut avtar den. Genomsnittsprodukten (AP) ökar också inledningsvis för att så småningom avta.

Genomsnittsprodukten ökar så länge marginalprodukten överstiger AP och avtar när MP är mindre än AP. Genomsnittsprodukten når sitt maximum och är konstant när MP = AP.

[Se figur 11.3, sid. 242]

Kurvorna för Total product, MP och AP är olika för olika företag och olika typer av varor, men formen på dem är alltid densamma (uppånervänd U-form). Detta beror på att alla produktionsprocesser har två egenskaper:
  • Inledningsvis ökande marginalavkastning. Marginalprodukten av ytterligare en arbetare överstiger MP av den tidigare arbetaren. Detta beror på att fler anställda innebär högre grad av specialisering = högre produktivitet = högre marginalprodukt.
  • Så småningom avtagande marginalavkastning. Alla produktionsprocesser når förr eller senare en punkt där marginalprodukten av ytterligare en arbetare är mindre än MP av den tidigare arbetaren. Man kan inte tjäna mer på specialisering. Produktionen ökar med varje nyanställd, men allt mindre och mindre. ”Maskinerna räcker inte till åt alla arbetarna”.
Lagen om avtagande avkastning: När företag använder mer av en variabel input, med en given kvantitet av fixerade inputs, så minskar så småningom marginalprodukten.


Kortsiktiga kostnader

Totala kostnader (TC) indelas i totala fasta kostnader (TFC) och totala rörliga kostnader (TVC). När total output ökar, ökar också totala kostnader eftersom TVC ökar.

Marginalkostnad (MC) är ökningen av totala kostnader (TC) delat med ökningen i output. Alltså förändringen i TC av en enhets ökning av output.

Genomsnittliga kostnader (ATC) är kostnaden per enhet output. ATC indelas i genomsnittliga fasta kostnader (AFC) och genomsnittliga rörliga kostnader (AVC).

Kurvorna för AVC, ATC och MC är U-formade. Vid en liten produktion sluttar de neråt (minskar vid ökande produktion). De passerar efterhand en minimipunkt (som inträffar vid olika kvantiteter för de olika kostnaderna) och så småningom ökar de med ökande produktion.

Detta har två anledningar:
  1. Genomsnittliga fasta kostnader (AFC) minskar när output ökar.
  2. Avkastningen avtar så småningom när output ökar eftersom detta även innebär att kostnaden för arbetskraft ökar.

Ett företags genomsnittliga kostnader (ATC) och marginalkostnad (MC) beror på hur mycket man producerar.

När marginalkostnaden (MC) är mindre än genomsnittliga kostnader så minskar genomsnittliga kostnader (ATC) (kurvans lutning är negativ). Genomsnittliga kostnader når sitt minimum när MC = ATC. När MC överstiger ATC så ökar genomsnittliga kostnader (kurvans lutning är positiv).

[Se figur 11.5. sid. 245]

Ett företags kostnadskurvor bestäms av dess teknologi och dess produktionskurvor (Total product, MP och AP).

ATC är sammanknutet med AP. Vid den nivå av output där AP når sitt maximum, når AVC sitt minimum. Vid de nivåer av output där AP ökar så minskar AVC och tvärt om.

På samma sätt är MC sammanknutet med MP. Vid den nivå av output där MP når sitt maximum, når MC sitt minimum. Och vid de nivåer av output där MP ökar så minskar MC och tvärt om.

[Se figur 11.6, sid. 246]

De kortsiktiga kostnadskurvornas position beror på teknologin och priset för produktionsfaktorerna. Om dessa ändras så flyttas kostnadskurvorna.

En teknologisk förändring som ökar produktionen förskjuter produktionskurvorna uppåt och kostnadskurvorna nedåt. Men relationen mellan kurvorna (figur 11.6) förblir densamma!

En ökning i priset på en produktionsfaktor ökar kostnaderna och kostnadskurvorna förskjuts. Hur de förskjuts beror på om faktorn är fixerad eller variabel. [se sid. 247]


Maskinparkens storlek och kostnader

På lång sikt är alla produktionsfaktorer variabla. Långsiktigt skiljer man inte mellan fasta och rörliga kostnader. Eftersom alla produktionsfaktorer kan varieras så följer att detta även gäller kostnaderna.

Kostnaden för produktionen när alla produktionsfaktorer (både de som är kortsiktigt variabla och fixerade) har blivit justerade till deras ekonomiskt effektiva nivåer är företagets långsiktiga kostnader (LRC).

Beteendet hos LRC beror på företagets production function, relationen mellan output och kostnader. [Se figur 11.7, sid. 248]

När ett företag använder mer arbetskraft medan det håller realkapitalet konstant, upplever det så småningom avtagande avkastning. Och när det håller arbetskraften konstant och istället använder mer realkapital upplever det också så småningom avtagande avkastning.

När ett företag ökar alla produktionsfaktorer lika mycket upplever det skalavkastning (returns of scale). Skalavkastningen kan vara konstant, ökande eller minskande.

  • Konstant skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är samma som ökningen i input. Produktionsprocessen kan kopieras för att dubbla produktionen.
  • Ökande skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är större än ökningen i input. Ökad produktion möjliggör ökad specialisering av produktionsfaktorerna som i sin tur ger ökad produktion.
  • Minskande skalavkastning innebär att den procentuella ökningen i output är mindre än ökningen i input. Detta förekommer i alla produktionsprocesser vid någon produktionsnivå.

Varje storlek på maskinparken har en uppsättning kortsiktiga kostnadskurvor. För varje nivå av output finns någon storlek som ger lägst ATC (optimal storlek). Ju större output, desto större är maskinparken som minimerar ATC. Den långsiktiga kostnadskurvan (LRAC-kurvan) finner förhållandet mellan lägsta uppnåbara ATC och output när både realkapital och arbete kan varieras. Med ökande skalavkastning sluttar LRAC-kurvan nedåt, med minskande skalavkastning går den uppåt. [Se figur 11.9, sid. 251 och figur 11.10, sid. 252]



Föregående Nästa
Economics - Kapitel 1
Economics - Kapitel 3
Economics - Kapitel 4
Economics - Kapitel 5
Economics - Kapitel 6
Economics - Kapitel 7
Economics - Kapitel 8
Economics - Kapitel 9
Economics - Kapitel 10
Economics - Kapitel 11
Economics - Kapitel 12
Economics - Kapitel 13
Economics - Kapitel 14
Economics - Kapitel 15
Economics - Kapitel 16
Economics - Kapitel 17
Economics - Kapitel 18
Economics - Kapitel 19
Economics - Kapitel 20
copyright © 2001-2026 Magnus Arnevall