Hur moderna organisationer fungerar - del 3 Jacobsen/Thorsvik 3. Organisationsstruktur Visa stödord i texten Organisationsstrukturen är på många sätt en organisations "skelett" och en av den formella organisationens mest framträdande drag. Den ger organisationen dess form, samtidigt som den anger vilka slags krav som formellt ställs på medlemmarna i organisationen. Organisationsschemat antyder hur man har fördelat och grupperat uppgifterna, och hur den hierarkiska uppbyggnaden och fördelningen av ansvar och beslutsfattande ser ut. Befattningsbeskrivningar, skriftliga regler och bestämmelser anger vad organisationsmedlemmarna förväntas göra och hur de ska uppträda. Organisationsstrukturen innehåller två centrala element: Mekanismer för arbetsfördelning och därmed för specialisering av individer och grupper. Man talar på gruppnivå om funktionsbaserad indelning vilket innebär att likartade uppgifter sammanförs i samma organisatoriska enhet och marknadsbaserad indelning vilket innebär att man sammanför alla uppgifter som hör samman med en produkt eller ett verksamhetsområde i samma organisatoriska enhet. Mekanismer som ska styra de anställda i organisationen och samordna deluppgifterna genom strategisk rekrytering, socialisering, diciplinering och kontroll. Huvudsyftet med organisationsstrukturen är alltså att påverka beteendet i en speciell riktning (stabilitet, begränsning, koordination). Men detta får inte förleda oss att tro att det råder en perfekt överensstämmelse mellan den formella strukturen och det som faktiskt sker i en organisation. Det finns flera skäl till att människor inte uppträder i enlighet med den formella strukturen. Varför följer det faktiska beteendet inte den formella strukturen? Varför rättar sig inte de anställda efter de riktlinjer som ledning och ägare dragit upp? Varför smiter vissa undan? Varför vägrar vissa att utföra en direkt order? Varför behandlas inte alla klienter lika, som reglerna förutsätter? Svaret på sådana frågor kan indelas i tre huvudtyper. För det första är organisationer inte maskiner. De består av människor och är därför sociala system. Det faktum att organisationer består av människor med egna meningar, känslor och övertygelser och av grupper med informella regler och normer kan skapa bristande överensstämmelse mellan de formella förväntningarna och det som faktiskt inträffar. Ofta går den sociala strukturen stick i stäv med den formella, helt enkelt därför att de anställda vill ha det så. Se nästa kapitel som behandlar organisationskultur. För det andra är det inte alltid så att makten i en organisation är sådan som den formella strukturen anger. Makt kan vara grundad på andra orsaker än en hierarkisk position, till exempel information och fackkunskap och personliga egenskaper som ger makt över andra. Om detta kombineras med att enskilda individer och grupper har andra mål än ledningen och den dominerande koalitionen i organisationen kan resultatet bli en maktkamp mellan olika grupper. Vi måste förstå hur makt kan uppstå och fördelas i organisationer om vi ska förstå varför beteendet inte alltid är sådant som man kunde vänta sig med utgångspunkt från den formella strukturen. Se maktkapitlet. För det tredje speglar allt som sker i organisationer i någon mån det som sker i omvärlden. Beteende kan lika gärna tolkas som en handling för att tillfredsställa externa aktörer som att man håller sig till den formella strukturen. För att förklara det som sker i en organisation är det i många fall viktigare att undersöka faktorer som är beroende av extrena aktörer, osäkerhet knuten till omvärlden och externt tryck än att enbart koncentrera sig på organisationsstruktur, organisationskultur och interna maktförhållanden. Se omvärldskapitlet. Mintzberg menar att alla organisationer består av fem huvuddelar: Den operativa kärnan är den del som gör det arbete som organisationen har till uppgift att göra. Mellancheferna är den grupp som har huvudansvaret för att övervaka och samordna produktionen, och som också ska förmedla information från den operativa kärnan uppåt och neråt i systemet. Den strategiska ledningen är den grupp som har det högsta administrativa ansvaret för organisationen. Teknostrukturen består av en grupp som inte ingår i själva produktionen, men som påverkar denna genom att utforma planer, sätta upp rutiner och bedriva internutbildning eller ekonomikontroll. Servicestrukturen är en grupp som inte är inblandad i produktionen men som är nödvändig för att organisationen skall fungera. Mintzberg skiljer mellan fem olika typer av organisationsformer: Entrepenörsorganisationen: kännetecknas av hierarki som samordningsmekanism Maskinbyråkratin: kännetecknas av produktion, viktigt med närvaro, centraliserad beslutsmakt, formalisering, stor administrativ komponent, ofta funktionellt specialiserade Den divisionaliserade organisationen: kännetecknas av marknadsbaserade divisioner som binds samman av en central administrativ struktur Den professionella byråkratin: kännetecknas av låg lojalitet mot organisationen, byråkratisk, decentraliserad, standardisering, specialisering Den innovativa organisationen (ad hoc-krati): kännetecknas av lös organisation, auktoritetshierarkin inte klar, decentraliserad beslutsmak (konsultföretag) Hur moderna organisationer fungerar - del 2 Hur moderna organisationer fungerar - del 3 Hur moderna organisationer fungerar - del 4 Hur moderna organisationer fungerar - del 5 Hur moderna organisationer fungerar - del 6 Hur moderna organisationer fungerar - del 7 Hur moderna organisationer fungerar - del 8 Hur moderna organisationer fungerar - del 9 Hur moderna organisationer fungerar - del 10-11 Tentamen 2003-03-28

copyright © 2001-2026 Magnus Arnevall