Horatius - Den gyllene medelvägen
Aurea Mediocritas (- Lagom är bäst)
(saffisk vers)
2, 10
Rectius vives, Licini, neque altum
Klokare lever du antagligen, Licinius, varken genom att djupet
semper urgendo neque, dum procellas
ständigt pressa eller, då under stormen
cautus horrescis, nimium premendo
du försiktig stelnar, av att för mycket trycka
litus iniquum.
den ojämna kusten.
Auream quisquis mediocritatem
Var och en som den gyllene medelvägen
diligit, tutus caret obsoleti
utväljer, tryggt saknar förfallna
sordibus tecti, caret invidenda
kojans smuts, saknar avundsvärda
sobrius aula.
slottet i klokhet.
Saepius ventis agitatur ingens
Gång på gång skakas av vinden väldig
pinus, et celsae graviore casu
pinje, och med ett tyngre fall det höga
decidunt turres, feriuntque summos
tornet faller ner, och nedslår högsta
fulgura montes.
berget gör blixtar.
Sperat infestis, metuit secundis
Den i motgång tror, i medgång fruktar
alteram sortem bene praeparatum
mot en annan lott har väl förberett
pectus. Informis hiemes reducit
hjärta. Ruskiga vintrar tillbakaför
Iuppiter, idem
Jupiter, men dem
summovet. Non, si male nunc, et olim
låter han också driva bort. Inte, om illa nu, även i framtiden
sic erit; quondam cithara tacentem
så det bli; tysta lyran någon gång
suscitat Musam neque semper arcum
musan väcker och bågen inte alltid
tendit Apollo.
Apollo spänner.
Rebus angustis animosus atque
I trångmål såsom modig och
fortis appare! Sapienter idem
stark visa dig! Klokt du också
contrahes vento nimium secundo
revar de av alltför förlig vind
turgida vela.
svällande seglen. |
|
|
