Cicero - Oratio in Catilinam prima
1
Quo usque tandem abutere (styr abl.), Catilina, patientia nostra
(abl.)? quam diu etiam furor iste tuus nos eludet? quem ad finem sese effrenata
iactabit audacia? (variatio)
Vart ända då du missbrukas, Catilina, tålamod vårt?
på vilken dag ännu vanvett detta ditt oss håna? vilken till
gräns sig otyglad kastar du fräckhet?
Hur länge O Catilina ämnar du då missbruka vårt tålamod?
hur länge ännu ska detta ditt vanvett håna oss? till vilken
gräns kastar du otyglad fräckhet?
Nihilne (frågepartikel) te nocturnum praesidium Palatii, nihil
urbis vigiliae, nihil timor populi, nihil concursus bonorum omnium, nihil
hic munitissimus habendi senatus (gerundivkonstruktion i genitiv som
attrib. till locus) locus, nihil horum ora voltusque moverunt? (anafor)
Inget dig nattliga skyddsstyrkan i Palatinen, inget stadsliga nattvakten,
inget larm folkets, inget tillströmmningen av rättskaffens medborgare
alla, inget den här utomordentligt välbevakade börande hållas
senat plats, inget dessas mun och ögon har rört dig?
Har du inte tagit något intryck av den nattliga skyddsstyrkan i Palatinen,
folkets larm, tillströmmningen av alla rättskaffens medborgare,
denna utomordentligt välbevakade plats för senatssammanträde,
de här närvarandes ansiktsuttryck?
Patere tua consilia (ack. med inf.) non sentis, constrictam iam
horum omnium scientia teneri coniurationem tuam (ack. med inf. pass.)
non vides? (parallellism)
Att ligga öppna dina planer inte du hör, bunden redan av dessa
allas kunskap att hålls sammansvärjningen din inte du ser?
Märker du inte att dina planer ligger öppna, ser du inte att din
sammansvärjning redan hålls bunden av alla de här närvarandes
kunskap?
Quid proxima, quid superiore nocte egeris, ubi fueris, quos convocaveris,
quid consilii (part. gen.) ceperis, quem nostrum (part. gen.)
ignorare arbitraris?
Vad den närmaste, vad den föregående natten du har gjort,
var du har varit, vilka du har kallat samman, vilken av planer du har handtagit,
vem av oss att inte veta du har ansett?
Vem av oss anser du inte veta, vad du den senaste och den föregående
natten har gjort, var du har varit, vilka du har kallat samman, och vilken
plan du har tagit i hand?
2
O tempora, o mores! (exclamatio, klimax) Senatus haec intellegit, consul
videt; hic tamen vivit. (antites)
O tider, o seder! Senaten detta har vetat, konsuln ser; han här likväl
lever.
Vilka tider, vilka seder! Senaten har vetat detta, konsuln ser det; likväl
lever han här.
Vivit? (correctio) immo vero etiam in senatum venit, fit publici consili particeps
(styr gen.) , notat et designat oculis ad caedem unum quemque nostrum
(part. gen.). (asyndeton, klimax och "de växande ledens lag")
Lever? tvärtom i sanning till och med in i senaten han kommer, han blir
i den publika beslutsprocessen delaktig, han noterar och han bestämmer
med sina blickar till undergång en varje av oss.
Lever? tvärtom han kommer i sanning till och med in i senaten, han blir
delaktig i den publika beslutsprocessen, med sina blickar noterar och bestämmer
han varendaste en av oss till undergång.
Nos autem, fortes viri, satisfacere rei publicae (dat.) videmur, si
istius furorem ac tela (hendiadys) vitemus (oblik konjunktiv).
Vi dock, starka män, tillfredställer staten det syns oss, om
den här typens raseri och attack från avstånd håller
oss borta från.
Vi hjältar tycker dock att vi gör vår plikt mot staten, om
vi håller oss borta från den här typens rasande angrepp.
Ad mortem te, Catilina, duci iussu consulis iam pridem oportebat (styr
ack. med inf.), in te conferri pestem, quam tu in nos omnis iam diu machinaris.
(antites)
Mot döden dig, Catilina, att ledas på befallning av konsuln redan
för länge sedan det hade varit tillbörligt, till dig att tillfogas
den pest, som du till oss alla redan hela dagen du har intrigerat fram.
På konsulns befallning borde du redan för länge sedan ha förts
till döden, det fördärv som du sedan länge intrigerat
fram mot oss borde redan ha fallet på dig.
3
An (frågepart.) vero vir amplissimus, P. Scipio, pontifex maximus,
Ti. Gracchum mediocriter labefactantem (part. coni.) statum rei publicae
privatus (predikativt attrib.) interfecit; Catilinam orbem terrae caede
atque incendiis vastare cupientem (part. con.) nos consules perferemus?
(parallellism och antites)
Eller verkligen? man högst ansedd, P. Scipio, översteprästen,
Ti. Gracchus måttligt som skakade tillstånd statens som privatperson
han dödade; Catilina rund jordens undergång och i lågor att
ödelägga med önskan vi konsuler skall tåla?
Vad? Dödade inte den högt ansedde översteprästen P. Scipio,
som privatperson, T. Gracchus som bara måttligt skakade konstitutionen;
skall vi, som konsuler, tåla att Catilina önskar att ödelägga
hela världen i lågor?
Nam illa nimis antiqua praetereo, quod C. Servilius Ahala Sp. Maelium novis
rebus (dat.) studentem manu sua occidit (variatio sermonis). (praeteritio
= förbigående)
För detta alltför gamla jag utelämnar, nämligen att
C. Servilius Ahala Sp. Maelius nya ting ägnade sig åt med hand
sin egen högg ner.
För jag skall inte gå in på detta alltför gamla, nämligen
att C. Servilius Ahala Sp., med egen hand högg ner Sp. Maelius när
han ville göra revolution.
Fuit, fuit (geminatio = fördubbling) ista quondam (traiectio = spärrning)
in hac re publica virtus, ut viri fortes acrioribus suppliciis (abl.
instr.) civem perniciosum quam acerbissimum hostem coercerent. (chiasm = korsställning)
Det var, det var denna, en gång i denna vår stat, moraliska
kraft, att män starka, med hårdare straff medborgare skadliga än
den bittraste fiende, straffade.
Det fanns, det fanns en gång en sådan moralisk kraft i denna stat,
att starka män straffade farliga medborgare med hårdare straff
än den bittraste fiende.
Habemus senatus consultum in te, Catilina, vehemens et grave, non deest rei
publicae (dat.) consilium neque auctoritas huius ordinis: nos, nos, (geminatio)
dico aperte, consules desumus.
Vi har ett senats-beslut mot dig, Catilina, våldsamt och tungt, inte
saknas statens klokhet inte heller auktoritet detta samhällstånds;
vi, vi jag säger det öppet, som är konsuler sviker.
Vi har ett senatsbeslut mot dig Catilina, våldsamt och med tyngd. Statens
klokhet saknas inte, inte heller detta samhällstånds auktoritet.
Det är vi, jag säger det öppet, det är vi konsuler som
sviker.
10
... Quae cum ita sint, Catilina, perge quo coepisti, egredere aliquando ex
urbe; patent portae; proficiscere. (allitteration)
Eftersom det är så, Catilina, fortsätt varthän du
har börjat, gå ut äntligen från staden; öppna är
portarna; gå iväg.
Eftersom det är så, Catilina, fortsätt som du har börjat,
lämna äntligen staden; portarna är öppna; gå iväg.
Nimium diu te imperatorem tua illa Manliana castra desiderant.
För mycket dagtid dig såsom befälhavare ditt välbekanta
Manlius-läger saknar.
För länge har ditt välbekanta Manliusläger saknat dig
såsom befälhavare.
Educ tecum etiam omnis tuos, si minus, quam plurimos; purga urbem.
Led ut med dig nu också alla dina anhängare, om lite, så
många som möjligt; rengör staden.
Led också ut med dig alla dina anhängare, eller åtminstone
så många som möjligt; rengör staden.
Magno me metu (abl. separativus) liberaveris, modo inter me atque te
murus intersit.
Stor mig från skräck du kommer befria, av mått mellan mig
och dig en mur bara befunne sig emellan.
Du kommer befria mig från stor skräck, bara en mur befinner sig
mellan dig och mig.
Nobiscum versari iam diutius non potes; non feram, non patiar, non sinam.
(anafor, parallellism, asyndeton, klimax)
Oss med vistas numera inte du kan; inte jag kommer tolerera det; inte jag
kommer tillåta det, inte jag kommer underlåta det.
Bland oss kan du inte längre vistas; jag kommer inte tolerera det; jag
kommer inte tillåta det, jag kommer inte underlåta det.
11
Magna dis immortalibus habenda est atque huic ipsi Iovi Statori, antiquissimo
custodi huius urbis, gratia, quod hanc tam taetram, tam horribilem tamque
infestam rei publicae pestem totiens iam effugimus.
Stor till de odödliga gudarna börande hysas är och denne
just Juppiter Stator, den äldsta försvararen av den här staden,
tacksamhet, som frånstötande, som fruktansvärd som otrygg
statens pestböld så ofta redan vi har sluppit undan.
Vi bör hysa stor tacksamhet till de odödliga gudarna och just denne
Juppiter Stator, den äldsta försvararen av den här staden,
i det att vi redan så många gånger har sluppit undan en
så frånstötande, så fruktansvärd och så
farlig pestböld av staten.
Non est saepius in uno homine summa salus periclitanda rei publicae
(dat.).
Inte det är allt för ofta på en man högsta välgång
börandes riskera mot staten.
Men statens högsta välgång får inte allt för ofta
riskeras på en man.
Quam diu mihi consuli designato, Catilina, insidiatus es, non publico me praesidio,
sed privata diligentia defendi.
Vilka dagar på mig som konsul utnämnd, Catilina, i bakhåll
du är, inte genom offentliga mig vakter, utan genom privat aktsamhet
försvarade jag.
Så länge som du Catilina låg i bakhåll på mig
såsom utnämnd konsul, försvarade jag mig inte genom offenliga
vakter utan genom egen aktsamhet.
Cum proximis comitiis consularibus me consulem in campo et competitores tuos
interficere voluisti, compressi conatus tuos nefarios amicorum praesidio et
copiis nullo tumultu publice concitato; denique, quotienscumque me petisti,
per me tibi obstiti, quamquam videbam perniciem meam cum magna calamitate
rei publicae esse coniunctam.
Med senaste folkförsamlingsmötet konsulär mig såsom
konsul på Marsfältet och konkurrenterna dina att hugga ner du önskat,
undertryckte jag försök ditt skändliga med vänners skydd
och förråd utan larm allmänt framkallades; slutligen, närhelst
mig du har hemsökt, av egen kraft mot dig jag har motstått, i det
jag såg undergång min med stor katastrof till staten var kopplad.
När du under senaste konsulsvalet på Marsfältet önskade
hugga ner mig såsom konsul och även dina konkurrenter, undertryckte
jag med vänners skydd och förråd ditt skändliga försök
utan att oro för allmänheten framkallades. Slutligen, närhelst
som du hemsökte mig, stod jag av egen kraft emot dig, trots att jag såg
att min undergång var förenad med stor katastrof för staten.
12
Nunc iam aperte rem publicam hela petis, templa deorum immortalium, tecta
(pars pro toto = delen betecknar det hela, metonymi = utbyte av ord) urbis,
vitam omnium civium, Italiam totam ad exitium et vastitatem vocas. (stegring)
Nu redan barlagd staten universal du strävar efter, tempel gudarnas
de odödliga, tak stadens, liv alla medborgares, Italien hela mot undergång
och förödelse du inbjuder till.
Du strävar efter att barlägga hela staten. De odödliga gudarnas
tempel, stadens hus, medborgarnas liv, hela Italien inbjuder du till undergång
och förödelse.
Quare, quoniam id quod est primum, et quod huius imperi disciplinaeque maiorum
proprium est, facere nondum audeo, faciam id quod est ad severitatem lenius,
ad communem salutem utilius.
Därför, eftersom det som är det bästa, och som den
här myndigheten och levnadssätt de större särskilt tillhörande
är, göra inte ännu jag vågar, jag ska göra det som
är till strängheten mildare, till vårt gemensamma bästa.
Därför, eftesom jag ännu inte vågar riskera det som är
det bästa och som tillhör den här myndigheten och förfädernas
levnadssätt, ska jag göra det som är mildare med hänsyn
till strängheten, av hänsyn till vårt gemensamma bästa.
Nam si te interfici iussero, residebit in re publica reliqua coniuratorum
manus; sin tu, quod te iam dudum hortor, exieris, exhaurietur ex urbe tuorum
comitum magna et perniciosa sentina rei publicae. (bildspråk)
Ty om att du skall dödas jag beordrar, kommer stanna kvar i staten
resten av konspiratörer skaran; men om du, något som dig redan
länge jag har uppmanat till, går iväg, kommer dras ut ur staden
bestående av dina anhängare stora och fördärvande drägg
statens.
Ty om jag låter döda dig, kommer resten av konspiratörerna
stanna kvar i staten; men om du går iväg, som jag redan länge
har uppmanat dig till, kommer dina följeslagare, dessa statens fördärvliga
drägg, att dras ut ur staden likväl.
13
Quid est, Catilina? num (nekande frågepart) dubitas id me imperante
facere, quod iam tua sponte faciebas (imperfectum conatus = ej fullbordades)?
Exire ex urbe iubet consul hostem.
Vad är det, Catilina? inte tvekar du detta mig befallande att göra,
som redan du spontant försökte göra? Att gå ut ur staden
befaller konsuln en fiende.
Vad är det, Catilina? Inte tvekar du väl att på min befallning
göra detta, som du redan på eget initiativ var på väg
att göra? Konsuln befaller en fiende att lämna staden.
Interrogas me, num (nekande frågepart) in exsilium? non iubeo;
sed, si me consulis (paronomasì = vits genom ordlikhet), suadeo.
Frågar du mig, om skall du gå i landsflykt? inte jag beordrar
det, men, om mig du konsulterar, rekommenderar jag det.
Frågar du mig, om du skall gå i landsflykt? jag beordrar det inte,
men om du konsultetar mig, rekommenderar jag det.
Quid est enim, Catilina, quod te iam in hac urbe delectare possit? in qua
nemo est extra istam coniurationem perditorum hominum (gen. explicativus),
qui te non metuat, nemo, qui non oderit.
Vad är det för, Catilina, som dig nu i denna stad behaga kan?
, i vilken ingen finns utan själva sammansvärningen bestående
av fördärvade personer, som dig inte fruktar, ingen, som inte hatar
dig?
För vad finns det, Catilina, som nu kan behaga dig i denna stad? i vilken
det inte finns någon, utom själva sammansvärningen bestående
av fördärvade personer, som inte fruktar dig, ingen som inte hatar
dig?
Quae nota domesticae turpitudinis non inusta vitae tuae est? quod privatarum
rerum dedecus non haeret in fama? quae libido ab oculis, quod facinus a manibus
umquam tuis, quod flagitium a toto corpore afuit? cui tu adulescentulo
(pejorativt diminutiv) quem corruptelarum illecebris inretisses (konj.),
non aut ad audaciam ferrum aut ad libidinem facem praetulisti? (zeugma = sammankoppling,
och alitteration)
Vilket märke på privat oanständighet inte bränt på
liv ditt är? vilken av privata affärer skam inte hänger i ryktet?
Vilken åtrå från ögon, vilket illdåd från
händer någonsin dina, vilken skändlighet från hela kroppen
har avstått? Vilken du stackars gosse som ditt fördärv genom
tjusning av så vitt du hade snärjt honom, inte eller till ett fräckt
tilltag med järnet eller till en vällustig fackla bära framför?
Vilket märke på privat oanständighet är inte bränt
på ditt liv? Vilken skam följer inte ryktet av dina privata affärer?
Från vilken åtrå har dina ögon, från vilket illdåd
har dina händer, från vilken skändlighet har hela din kropp
någonsin avstått? Finns det någon stackars gosse, som genom
tjusning av ditt fördärv så vitt du hade snärjt honom,
åt vilken du inte har hållt upp ett svärd till ett fräckt
tilltag eller en fackla till en vällustig njutning.
14
Quid vero? nuper cum morte superioris uxoris novis nuptiis domum vacuefecisses,
nonne (jakande frågepartikel) etiam alio incredibili scelere
hoc scelus cumulasti? quod ego praetermitto (praeteritio) et facile patior
sileri, ne in hac civitate tanti facinoris immanitas aut exstitisse aut non
vindicata esse videatur.
Men vidare? Nyligen då genom död din föregående hustrus
för ett nytt bröllop ditt hem gjort ledigt, ändå ytterligare
ett otroligt brott detta brott du påbyggde? något som jag låter
passera och villigt jag uthärdas att det förtigs, att inte i detta
medborgarskap så stor en gärnings omänsklighet antingen ha
uppstått eller inte ha bestraffats det ses.
Men vidare? Nyligen då du genom din föregående hustrus död
gjort ditt hem ledigt för ett nytt brölopp, adderade du då
inte ytterligare ett otroligt brott till detta brott? Men jag går inte
in på det, utan tilllåter gärna att det förtigs, att
det inte ses att ett så omänskligt illdåd antingen ha uppstått
eller inte ha straffats i denna stad.
17
... Si te parentes timerent atque odissent tui neque eos ratione ulla placare
posses, ut opinor, ab eorum oculis aliquo concederes.
... Om dig egna fruktade och även hatade dina och inte dem på
sätt något blidka du kunde, såsom jag tror, från deras
ögon någonstädes du drog iväg.
... Om dina egna fruktade och hatade dig, och du inte kunde blidka dem på
något sätt, såsom jag tror, skulle du dra iväg någonstädes
ur deras åsyn.
Nunc te patria, quae communis est parens omnium nostrum (part. gen.),
odit ac metuit et iam diu nihil te iudicat nisi de parricidio suo cogitare
(ack. te med inf.); huius tu neque auctoritatem verebere nec iudicium
sequere nec vim pertimesces?
Nu dig fäderneslandet, som gemensamma är förälder allas
vår, hatar och fruktar och redan hela dagen inget dig dömer annat
än om fadersmordet ditt tänka; för dettas du varken auktoritet
du ska respektera eller straff du ska följa, eller makt du ska skrämmas?
Faderslandet som är allas vår gemensamma förälder, hatar
och fruktar nu dig, och har ingen annan tanke om dig än att du planerar
fadersmord; och ska du varken respektera dess auktoritet, följa dess
straff eller skrämmas av dess makt?
18
Quae (falskt relativum) tecum,
Catilina, sic agit et quodam modo tacita loquitur (oxymòron): 'Nullum
iam aliquot annis facinus exstitit nisi per te, nullum flagitium sine te; tibi
uni multorum civium neces, tibi vexatio direptioque sociorum impunita fuit
ac libera; tu non solum ad neglegendas leges et quaestiones, verum etiam ad
evertendas perfringendasque valuisti.
Detta till dig, Catilina, så det rör och på något
sätt tyst talar: 'Inget ännu under några år illdåd
har uppstått utom genom dig, ingen skam utan dig; för dig ensam
många medborgare du dödar, av dig trakaserier och plundring mot
bundsförvanterna obestraffad är och fri; du icke blott till att neglegera
lagarna och domstolarna, själva även till att störta och bryta
genom du har haft makt.
Detta, Catilina, det rör dig så och på något sätt
talar det tyst till dig: 'Under flera år har inget illdåd uppstått
utom genom dig, ingen skam har förekommit utan dig. Bara för dig
själv har du ostraffat och fritt dödat många medborgare, trakasserat
och plundrat bundsförvanterna. Du har icke blott haft makt att neglegera
lagarna och domstolarna utan även att störta och bryta genom dem.
Superiora illa (substantivering), quamquam ferenda non fuerunt
(gerundivkonstrukton), tamen, ut potui, tuli; nunc vero me totam
esse (ack. med inf.) in metu propter unum te, quicquid increpuerit
(oblik konj.), Catilinam timeri (ack. med inf.), nullum videri
contra me consilium iniri posse (ack. med inf.) quod a tuo scelere
abhorreat (oblik konj.), non est ferendum (styr ack. med inf.).
Föregående det, fastän börande uthärdas inte det
har varit, dock, såsom jag kunnat, jag bar; nu dock mig hela är
i fruktan närliggande för ensam dig, vad än som rasslat, att
Catilina fruktas, att ingen synas mot mig plan göras upp kunna som från
din ondhet bortryggar, inte är börande uthärdligt.
Det föregående, fastän det inte skulle ha tolererats, uthärdade
jag dock efter förmåga. Det är dock outhärligt att jag
fullständigt ska frukta bara dig, att behöva fasa över Catilina
vid minsta ljud, att ingen plan ska verka kunna göras upp mot mig som
inte kommer från din ondska.
Quam ob rem discede atque hunc mihi (dat.) timorem (ack.) eripe;
si est verus, ne opprimar, sin falsus, ut tandem aliquando timere desinam.'
Vilket till saken gå iväg och denna mig fruktan frånta;
om den är sann, inte jag förstörs, om falsk, så till slut
i varje fall må att frukta jag sluta.
Gå iväg då och frånta mig denna fruktan; om den är
motiverad, så att jag inte förgörs, om den är falsk, så
att jag i varje fall må sluta frukta till sist.' |
|
|
 |
 |
|
 |
|
