Catullus - Kärlekssorg
Lesbia har
lämnat Catullus:
(cholijambisk vers) ("snyftvers")
8
Miser Catulle, desinas ineptire,
Olyckliga Catullus, sluta vara fånig,
et quod vides perisse perditum ducas.
och anse förlorat det som tycks gått under.
Fulsere quondam candidi tibi soles,
En gång brukade bländvita solar lysa på dig,
cum ventitabas, quo puella ducebat,
när du brukade gå, dit flickan ledde dig,
amata nobis, quantum amabitur nulla.
älskad av oss, så mycket som aldrig någon ska älskas.
ibi illa multa cum iocosa fiebant,
Där skedde den välbekanta kärleksleken,
quae tu volebas nec puella nolebat,
som du önskat och som flickan gärna ville,
Fulsere vere candidi tibi soles.
En gång brukade sannerligen bländvita solar lysa på dig.
Nunc iam illa non vult: tu quoque, impotens, noli
Nu vill hon inte längre ha dig: du också, du obehärskade,
låt bli att vilja
nec quae fugit sectare nec miser vive,
varken förfölj henne som flyr eller lev olycklig,
sed obstinata mente perfer, obdura.
utan uthärda med orubbligt sinne, härda dig.
Vale, puella! Iam Catullus obdurat
Farväl, min flicka! Nu härdar sig Catullus
nec te requiret nec rogabit invitam:
han ska varken följa dig eller fråga dig mot din vilja:
at tu dolebis, cum rogaberis nulla.
Men du ska smärtas, när du inte frågas.
Scelesta, vae te! Quae tibi manet vita?
Otrogen, ve dig! Vilket liv kvarstår för dig?
Quis nunc te adibit? Cui videberis bella?
Vem skall nu besöka dig? För vem skall du synas vacker?
Quem nunc amabis! Cuius esse diceris?
Vem ska du nu älska! Vems skall du sägas vara?
Quem basiabis? Cui labella mordebis?
Vem ska du kyssa? Vems söta läppar skall du bita?
At tu, Catulle, destinatus obdura.
Men du, Catullus, var orubbligt hård. |
|
|
