| Anställning och arbetslöshet
Befolkningen kan indelas i fyra
kategorier med avseende på arbetsmarknaden:
- Anställda
- Icke anställda
- Ej i arbetskraften
- Underåriga och de i myndigheters
vård
Arbetskraften är summan
av anställda och icke anställda.
Befolkningsandelen i arbetsför ålder är summan av arbetskraften
och de som ej är i arbetskraften. Befolkningen är summan
av de i arbetsför ålder och de underåriga och de i myndigheters
vård.
Befolkningskategorierna kan användas för att beräkna
olika nyckeltal för arbetslösheten:
Arbetslöshetsnivå = (Antal Icke anställda
/ Arbetskraften) x 100
Workforce Economic Activity Rate = (Arbetskraften
/ Befolkningsandelen i arbetsför ålder) x 100
Employment-to-population ratio = (Antal
anställda / Befolkningsandelen i arbetsför ålder) x 100
WEA-rate är en indikator på villigheten
hos de i arbetsför ålder att arbeta (aktivt söka arbete). WEA fluktuerar
med konjunkturcyklerna. Under en recession lämnar vissa
arbetskraften och under en expansion återvänder de.
Även ETP-ratio fluktuerar med konjunkturcyklerna. ETP
indikerar tillgängligheten på arbete och hur väl arbetena
matchar arbetarnas kompetenser.
Aggregerade arbetstimmar är det totala antalet arbetade timmar
av alla anställda under ett år. Detta håller sig relativt konstant
över tiden, men fluktuerar med konjunkturcyklerna runt denna
trend (fler arbetslösa i en recession ger lägre aggregerade arbetstimmar).
Aggregerade arbetstimmar har hållit sig relativt konstant de
senaste 25 åren, men genomsnittliga timmar per arbetare har minskat.
[Se figur 23.4, sid. 557]
Reallönenivån är den kvantitet av varor och tjänster som en
timmes arbete kan köpa. Den beräknas som lönenivån
i pengar dividerat med prisnivån.
Arbetslöshet och full sysselsättning
Arbetslöshetsnivån stiger eftersom
människor förlorar sina arbeten (tillfälligt eller permanent),
lämnar sina arbeten, eller inträder i arbetskraften
(utexaminerade och tidigare passiva). Den minskar genom att personer får anställning,
återanställning eller drar sig ifrån arbetskraften (pensionering, passivisering).
[Se figur 23.6, sid. 559]
Varaktigheten hos arbetslösheten fluktuerar med konjunkturcykeln,
men cykelns fas spelar in mycket lite på arbetslöshetens
demografiska mönster. [Se figur 23.8, sid. 560, och figur 23.9,
sid. 561]
Arbetslöshet kan delas in i tre kategorier:
- Friktionsarbetslöshet. Uppkommer
genom den normala personalomsättningen på arbetsmarknaden och består
av personer som ligger ”mellan jobb”. Man kan inte räkna med att personer
skall hitta ett passande nytt jobb omedelbart. Denna arbetslöshet betraktas
inte som problematisk, men är ett permanent och långsiktigt
fenomen.
- Strukturell arbetslöshet. Uppkommer
när regioner eller branscher töms på jobb till
förmån för andra. Denna varar längre än friktionsarbetslöshet
eftersom det tar lång tid att omskola sig och flytta. Strukturell
arbetslöshet kan bli ett allvarligt långsiktigt problem.
- Cyklisk arbetslöshet. Uppkommer genom
att antalet arbetstillfällen varierar med konjunkturens svängningar.
Ökar med en recession och minskar med en återhämtning
och expansion.
Arbetslösheten är på sin naturliga nivå
när all arbetslöshet är friktions- eller strukturell.
Det råder då full sysselsättning. När real BNP ligger över
den potentiella så ligger arbetslöshetsnivån under den
naturliga (och tvärt om). Full sysselsättning kan dock innebära
en ganska stor arbetslöshet och den naturliga arbetslöshetsnivån
fluktuerar på grund av fluktuationer i friktions- och
strukturella arbetslösheten. [Se figur 23.10, sid. 563]
Anställning och lönenivåer
Den mikroekonomiska efterfrågan och utbudskurvan på arbete
utökas med en kurva för arbetskraften. Denna visar den
potentiella mängden arbete tillgänglig vid en viss lönenivå
och består av den delen av icke anställda som ägnar sig åt sökaktivitet
eller är strukturellt arbetslösa. Gapet (horisontellt) visar
den naturliga arbetslöshetsnivån. Gapet minskar med ökade
lönenivåer.
[Se figur 23.11, sid. 565]
Reallönenivån och anställningsnivån har ökat genom åren
eftersom både efterfrågan på arbete och utbudet har ökat;
efterfrågan på arbete har dock ökat mer än utbudet.
Efterfrågan på arbete har ökat eftersom arbete har blivit
mer produktivt (högre MP) och utbudet har ökat genom
att den arbetsföra befolkningsandelen ökat. [Se figur 23.12, sid. 565]
Arbetslöshetens orsaker
Arbetslösheten beror på flera faktorer:
- Sökaktivitet. Alla 3 typerna
av arbetslöshet har sin förklaring i att tid måste läggas
på aktiviteten att söka jobb när det gamla försvunnit eller lämnats
(eller efter examen). Söktiden och andelen arbetslöshet som
beror på detta fluktuerar med konjunkturcyklerna (lågt
i konjunkturtoppen och högt i botten). Sökaktiviteten varierar
också av andra orsaker (som påverkar den naturliga arbetslöshetsnivån) som
demografiska förändringar, arbetslöshetsförsäkringens storlek
och teknologiska förändringar (ny teknik kan göra att kapital
ersätter arbetskraft men också skapa nya arbetstillfällen).
- Lönenivåer över jämviktslönen. Detta
kan vara för att motivera de anställda att prestera
maximalt (effeciency wages), Insider Interest (redan anställda kräver
samma löner för nyanställda) och lagstadgade/fackliga lönegolv kan
ge upphov till ett utbudsöverskott och därmed långvarig
friktionsarbetslöshet.
- Förändringströga lönenivåer. Löner
anpassar sig trögt till nya jämviktspriser när marknadsförhållandena
ändras. Den tid denna anpassning sker bildas ett utbudsöverskott.
Detta ger upphov till cyklisk arbetslöshet. [Se figur 23.13,
sid. 570]
|
