Utbildning
Språkkurser Ekonomikurser Chalmerskurser
Företagsekonomi Nationalekonomi Modern ekonomisk historia - efter 1913
Makro-ekonomi Mikro-ekonomi

Economics - Kapitel 22

Kapitel 22 - Measuring GDP, Inflation and Economic Growth

Visa stödord i texten


BNP

BNP är värdet av den aggregerade (sammanlagda) produktionen i ett land under en given tidsperiod (vanligen ett år).

Den långsiktiga tillväxten i potentiell BNP och den kortsiktiga fluktuationen i real BNP påverkas av bestånden av Capital och Wealth och flödena till dem (investeringar och värdeminskning respektive konsumtion och sparande). Potentiell BNP ökar eftersom beståndet av kapital ökar, och real BNP fluktuerar eftersom investeringarna gör det.

Flödena av investeringar och sparande tillsammans med flödena av inkomst och konsumtion interagerar i ett kretslopp av inkomst och konsumtion. Konceptet med BNP är baserat på detta cirkulära flöde av konsumtion och inkomst. [Se figur 22.2, sid. 532]

Den totala summa som köpare betalar för det som produceras är aggregerad expenditure. Detta inkluderar hushållens konsumtion (c), företags investeringar (I), offentlig konsumtion (G) och nettoexport (NX).

Den totala summa det kostar producenter att tillverka är densamma som de betalar till konsumenterna för produktionsfaktorerna (aggregerad inkomst, Y). Allt ett företag får in på försäljningen betalas som ersättning för att få använda produktionsfaktorerna.

Alltså är aggregerad konsumtion av varor och tjänster är lika med den aggregerade inkomsten. Värdet av den aggregerade produktionen, BNP, är lika med aggregerad expenditure eller aggregerad inkomst.

Investeringar, som är flöden till kapitalbeståndet, är en av bestämningsfaktorerna för tillväxtnivån för den aggregerade produktionen. Investeringar finansieras genom nationellt sparande och lån från resten av världen.

Nationellt sparande är summan av hushållens sparande och offentligt sparande. Hushållens sparande är aggregerad inkomst minus nettobeskattning (Y-T) minus konsumtion. Alltså, S = (Y - T) – C.

Offentligt sparande är nettobeskattning minus offentlig konsumtion (T - G). Alltså är nationellt sparande S = T – G.

Om värdet av export (X) överstiger värdet av import (M) måste man låna ut en summa till resten av världen av X-M (differensen). Detta innebär då ett utflöde av nationellt sparande som inte kan användas till att finansiera investeringar. Omvänt måste ett lån tas från utlandet om importen överstiger exporten motsvarande denna differens (M-X). Detta blir då ett flöde av resten av världens besparingar som kan finansiera våra investeringar.

Att mäta BNP

Eftersom aggregerade produktion, aggregerad expenditure och aggregerad inkomst är lika med varandra kan BNP mätas antingen från konsumtionssidan eller faktorinkomstsidan. Antingen mäter man värdet av BNP som vad konsumenterna betalar för aggregerad (total) output, eller vad det kostar producenterna att framställa total output.

Vid mätning från konsumtionssidan lägger man ihop konsumtion, investeringar, offentlig konsumtion och nettoexport (värdet av exporten – värdet av importen) för att därigenom uppskatta ett värde på BNP.

Konsumtion som inte upptas i BNP är:

  • Halvfabrikat (intermediate goods and services). Om konsumtionen (utgiften) för både halvfabrikatet och den färdiga varan skulle räknas, skulle halvfabrikatet räknas två gånger.
  • Begagnade varor. Dessa tillhör ett tidigare BNP.
Vid mätning från faktorinkomstsidan lägger man ihop inkomsten betald för produktionsfaktorerna (arbete, land, realkapital och entreprenörskap).

För att kunna beräkna BNP utifrån faktorinkomst måste man också justera genom att lägga till indirekta skatter till faktorinkomsten och dra ifrån subventioner. Detta ger BNP.

Detta för att marknadspriserna har blivit manipulerade av myndigheterna genom nämnda indirekta skatter och subventioner. Detta gör att marknadspriser inte är detsamma som kostnaden för produktionsfaktorerna.

Ett tredje sätt att mäta BNP är att räkna varje industris bidrag till BNP genom sin förädling av en produkt. [Se figur 22.3, sid. 537 och figur 22.4, sid. 538].

Prisnivå och inflation

De två huvudsakliga indikatorer som mäter prisnivån är KPI och BNP-delflator.

KPI mäter den genomsnittliga prisnivån på en korg med varor representativ för ett hushålls konsumtion. BNP-delflatorn mäter den genomsnittliga prisnivån hos alla varor och tjänster som utgör BNP. [Se tabell 22.3 och 22.4, sid. 540 och figur 22.5, sid. 541]

KPI eller BNP-delflatorn används bl.a. för att mäta inflationen, dvs. hur värdet på pengar ändras.

KPI och delflatorn ger en överskattning av inflationen. Detta på grund av olika fel:

  • Fel genom nya varor. Nya varor ersätter gamla. När man jämför prisnivå mellan två tidpunkter kan man få en felaktig uppskattning av prisnivåns ökning eftersom nya och dyrare uppfinningar ersatt de från den tidigare tidpunkten.
  • Fel genom förbättrad kvalitet. När varor blir av ständigt bättre kvalitet ökar de också i pris, denna prisökning är inte inflation. Om man beräknar prisökningar utan att justera för kostnaden för ökad kvalitet, överskattar man prisökningen (inflationen).
Real BNP

Real BNP är BNP rensad från inflation.

Real BNP används för tre huvudsakliga ändamål:

  1. Uppskatta förändringar i den ekonomiska välfärden över tiden.
  2. Göra internationella jämförelser av BNP.
  3. Uppskatta och prognosticera konjunkturcykler och cykelfaser.

Real BNP är inte ett perfekt mått vare sig på aggregerad ekonomisk aktivitet eller på ekonomisk välfärd. Detta eftersom real BNP inte mäter många andra aspekter av ekonomisk välfärd:

  • Kvalitetsförbättringar. Eftersom dessa betraktas som inflation (av KPI och BNP-deflatorn) och rensas från real BNP, räknas inte detta med som ökning av ekonomisk välfärd.
  • Obetalt arbete. All produktion som sker i hemmet räknas inte med.
  • Svarta marknader. Svartjobb och produktion av illegala varor och tjänster redovisas inte, och ingår därför inte.
  • Skador på miljön. Miljön påverkas direkt av ekonomisk aktivitet men detta ingår inte i BNP.
  • Hälso- och livslängdsaspekterna av ekonomisk välfärd. Dessa ingår inte trots att en högre BNP innebär ökade resurser för hälso- och sjukvård.
  • Fritid. Detta är en ekonomisk vara som ökar den ekonomiska välfärden. Ökad fritid innebär ökad välfärd som dock inte visas av BNP.
  • Politisk frihet och jämlikhet. Även dessa är en välfärdsaspekt som inte återspeglas i jämförelser mellan BNP.


Föregående Nästa
Economics - Kapitel 21
Economics - Kapitel 22
Economics - Kapitel 23
Economics - Kapitel 24
copyright © 2001-2026 Magnus Arnevall