Magnus Arnevall - Ekonomi - Modern Ekonomisk Historia

Del 2, 5 poäng

Tenta del 2, 5 poäng, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, 2003-07-25

Visa stödord i texten

Definitioner
Tentamensfrågor och svar

Definitioner
Begrepp:	Förklaring
Ekonomisk utveckling:	Tillväxt genom omvandling och kommer till uttryck i en högre produktivitet.
Naturalism:	Reaktion mot utvecklingsoptimismen där Jean Jacques Rousseau påstod att civilisationsprocessen egentligen har fördärvat människan genom att fjärma henne från naturens lagar. Utvecklingsprocessen har i själva verket varit en process av degeneration.
Kulturrelativistiska / romantiska kritiken:	Påstår att det inte finns något universellt mål för mänsklighetens evolution. Därför är frågan om utvecklingen, betraktad som en allmängiltig kategori, också meningslös. Denna kritik uttrycktes främst av den tyske 1700-talsfilosofen Johann Gottfried von Herder.
Maktrealistiska perspektivet:	Gestaltas av Machiavellis nakna maktanalys som säger att ekonomisk tillväxt ger makt.
ToT:	Terms of Trade
Net barter ToT:	(Priset på export) / (priset på import)

Tentamensfrågor
#	Fråga? Svar.	Poäng	Bäst-efter-datum
1	Vilka faktorer menar Berend & Ranki kan förklara den jämförelsevis snabba utvevecklingen i Skandinavien under slutet av 1800-talet? Enligt Berend & Ranki: Det ekonomiska "suget" från kärnländerna. Dessa behövde råvaror som de importerar från periferin. Hade de sociopolitiska förutsättningarna, suveränitet, självständighet och en relativt enkel väg mot kapitalistiska förhållanden. De mänskliga faktorerna Minskad dödlighet, nativiteten var relativt konstant men med bättre sjukvård så ökade livslängden och dödligheten sjönk markant. Bättre skola. Utbildningssystemet i Skandinavien var i och med den allmänna folkskolan minst lika bra som i kärnländerna. Statens roll. Frihandel och liberalism präglade Skandinavien under denna tiden. Protektionism var alltså mindre använt än i andra Europeiska länder. Fick internationella investeringar så att ekonomin "lättade". Därefter kom investeringarna mestadels från inrikes källor. Detta gjorde att beroendet av utländskt kapital minskade och man kunde lättare bygga upp den egna industrin. Investerande i järnväg som gjorde att Skandinavien kunde bättre integreras på världsmarknaden Råvaruexporten gav upphov till många s.k. "spin-off"-effekter, mestadels i Sverige med järn- och sågverk samt cellulosaindustri. Enligt Gunnarsson & Rojas kan det vara en fördel med en etniskt samlad nation, eftersom det kan underlätta uppkomsten av en nationell kultur och stabila, formella institutioner förankrade i den gemensamma kulturen.	5	2003-02-08
2	Redogör för beroendeskolans teorier om utveckling och underutveckling i centrum och periferi (metropol - sattelit). Jämför med Berend & Rankis syn på periferins problem och möjligheter i Europa under 1800-talet. Andre Gunder Frank menade att det kapitalistiska samhället polariseras i centrala metropoler och perifera satelliter. Enligt Frank började, redan på 1500-talet, metropolernas utveckling på bekostnad av satelliternas utveckling. Metropolerna avtvingar satelliterna ett ekonomiskt överskott och använder det till sin egen ekonomiska utveckling. En av Franks grundläggande synpunkter är vidare att satelliterna enbart blir utvecklade i den utsträckning och på det sätt, som är förenligt med metropolernas intressen. Löskopplingen från denna struktur och en socialistisk väg är den enda möjligheten för de beroende länderna enligt Frank. Utifrån den historiska analys av hur Europa underutvecklade stora delar av Afrika under kolonialtiden, ställer neomarxisten Samir Amin upp två samhällsmodeller med huvudvikt på produktionsförhållandena. Den ena modellen beskriver en självcentrerad centrum-ekonomi, den andra en perifer ekonomi. Centrumekonomin utgör således ett självbärande system, ett system som kan "klara sig själv". Ekonomin är självcentrerad i den meningen att det är den interna kopplingen mellan sektorerna som är den starkaste. I den perifera ekonomin är världshandeln dess livnerv. Det finns en överdimensionerad exportsektor och en sektor som importerar och framställer lyxkonsumtionsvaror till den lokala överklassen. Det finns inte heller någon utvecklingsfrämjande koppling mellan jordbruk och industri. Om u-länderna skall ha chansen till en verklig utvecklingsprocess, som kan leda till en självcentrerad ekonomi, så förutsätter det att de bryter förbindelserna till centrum-länderna och för en socialistisk strategi. Berend & Ranki menar att de perifera staterna är beroende av kärnstaterna och ekonomin, exporten, betalnings balansen och produktionen är knuten och underordnad till kärnstaten. Relationen är i grunden orättvis till fördel för kärnstaterna. Detta gör att relationen oftast är destruktiv för periferin men under rätt förhållanden kan de inleda en utvecklingsprocess som tar staten ur periferin.	5
3	Försök att förklara begreppet "institutionalism". Varför betecknar Gunnarsson & Rojas sin modell som institutionell? Institutioner är med Douglas Norths ord, "detsamma som spelreglerna i ett samhälle eller, mer formellt uttryckt, de restriktioner som människor sätter upp för att ange formerna för mänkligt samarbete". Med ett institutionellt synsätt söker man de grundläggande, historiskt betingade orsakerna till att utvecklingen tagit så olika vägar. De institutioner som präglar en välfungerande marknadsekonomi är att de skapar säkerhet i form av allmängiltiga rättigheter. En institution som inte främjar tillväxt är en sådan som sprider osäkerhet och förhindrar att positiva marknadssignaler når en majoritet av ekonomiska aktörer. Därmed kommer ekonomins aktörer ägna sig åt oregelbundna och kortsiktiga transaktioner i liten skala. Tillväxtbefrämjande institutioner är i regel sådana som möjliggör opersonliga och regelbunda transaktioner, d.v.s. att även främlingar kan etablera ekonomiska relationer som är säkra och varaktiga. Man kan tala om tre institutionella rättigheter som är fundamentala för tillväxt: egendomsrätten, kontraktsrätten och näringsrätten. Gunnarsson & Rojas institutionalism bör ses som ett särskilt synsätt som kommer till uttryck i de tre nyckelbegrepp som dom använder genomgående i analysen: egalitarism, statens autonomi samt social och kulturell sammanhållning. Deras tes är att polariseringen bland u-länderna har institutionella orsaker. Om man vill förklara varför vissa länder kan ha hög tillväxttakt under långa perioder medan andra ekonomier stagnerar eller kollapsar, måste man lyfta fram den typ av politiska, sociala, kulturella och rättsliga faktorer som vanligtvis betecknas som institutioner. Begreppet egalitarism sammanfattar två centrala institutionella dimensioner som dom kallat lika rättigheter och lika möjligheter. Lika rättigheter handlar om att människor behandlas lika inför lagen och om att skapa ett institutionellt underlag för att ett så stort antal individer och grupper som möjligt skall kunna ägna sig åt långsiktiga ekonomiska transaktioner och aktiviteter. Tre rättigheter är grundläggande för en välfungerande marknadsekonomi: egendomsrätten, kontraktsrätten och näringsrätten. Dessa formella möjligheter måste sammanfalla med det dom kallar lika möjligheter. Marknadsekonomins tillväxtpotential kan inte realiseras om en stor andel av medborgarna inte har resurser att utöva sina ekonomiska rättigheter. Därför förespråkar G & R en relativt jämn resursfördelning. Statens autonomi handlar om statens förmåga att fatta och genomföra omvälvande politiska beslut utan att låta sig hindras av mäktiga intressegrupper i samhället. Tillväxten är därför beroende av en politisk process som undanröjer gamla maktstrukturer och bereder plats för en ny maktelit som identifierar sig med och främjar nationens långsiktiga utveckling. Den sociala och kulturella sammanhållningen handlar om de informella institutioner och organisationer som skapar underlag för uppkomsten av de formella institutioner som politiskt och juridiskt enar nationen och skapar ramen för framväxten av en nationell ekonomi. Om det skapas lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk bakgrund och kulturella preferenser skapas också underlaget för framväxten av såväl en nationell kultur som en stark lojalitet mot nationen.	5

Argumentera såväl för som emot importsubstitution. Hänvisa till de olika teoretiska perspektiv som behandlats på kursen.

Strategin för industrialisering genom importsubstitution (ISI) innebär att avskärma sig från världshandeln och bygga upp en inhemsk industri bakom höga skyddstullar. I denna strategi sågs jordbruket som en källa, varifrån man kunde generera ett överskott på arbete och kapital, som kunde investeras i den moderna industriella sektorn. Förutom priskontrollen och de statliga uppköpsmonopolen innebar det gränsskydd genom tullar, kvoter och importförbud, administrativ tilldelning av valuta, krediter och licenser, och en allmän favorisering av statliga bolag.

Enligt Gunnarsson & Rojas har det i efterhand visat sig, att dessa insatser ofta verksamt bidragit till att allvarligt förvärra underutvecklingens problem. Anledningen till detta var att statens ingrepp ibland tenderade att undergräva principen om lika rättigheter och i andra fall att de ersatte vissa privilegierade gruppers maktposition med andra. Enligt G & R är en exportbefrämjande politik att föredra framför ISI.

Enligt Berend & Ranki ledde importsubstitution till fördelar under vissa omständigheter, som i tex Italien. Där gjorde protektionismen och det statliga ingripandet att man hade fick en tung industri, något som man nästan hade saknat helt och hållet. Vidare menar dom att importsubstitutionen inte spelade någon större roll i vissa andra länder, tex Portugal. De länder som inte direkt påverkades av statliga ingripanden och protektionism, saknade både de interna krafter som behövdes för att tullmurarna skulle fungera, samt de internationella kontakter som gynnade frihandeln. Berend & Ranki anser även att ISI gjorde mer skada än nytta i vissa fall, tex Ryssland. Ryssland som var en ekonomisk stormakt skulle ha kunnat dra nytta av den kapitalimport och den utländska efterfrågan, som importsubstitutionen hindrade, för att accelerera ekonomin.

Enligt Smekal ledde importsubstitution för det mesta till större beroende av starka utländska intressen.

2003-01-18

Redogör för grunddragen i Gunnarsson & Rojas institutionalistiska förklaringsmodell för polariseringen inom tredje världen. Varför har, enligt dem, vissa länders utveckling kommit att karaktäriseras av tillväxt medan andra har drabbats av stagnation eller kaos?

En dramatisk polarisering uppstod bland u-länderna efter 1975. De olika kontrasterna i ländernas strukturer gör det befogat att dela in u-länderna i dynamiska, stagnerade och kaotiska typer av ekonomier.

Den dynamiska typen präglas av en hög nivå av egalitarism, en kraftfull autonom utvecklingsstat och en stark sociokulturell sammanhållning. Den kaotiska typen präglas av extrem inegalitarism i meningen att människors rättigheter och möjligheter är satta på undantag. Rättsstaten fungerar inte utan har ersatts av en plundrarstat som används av en liten maktelit. Denna stat är en ren förtryckarmakt som saknar nationell legitimitet. Kaos inträder när stagnationsprocessen nått ett stadium då det osynliga s.k. samhällkontraktet, som är grunden för samarbete mellan människorna i varje nation, upphört att existera. Den informella ekonomin uppstår när det gamla samhällets institutioner inte längre kan ge skydd åt alla och när det moderna samhällets formella institutioner är otillräckliga eller upplevs som farliga. Att staten har stor skuld i det afrikanska misslyckandet står utom alla tvivel.

Det är skillnader i den ekonomiska tillväxtens styrka och innehåll som utgör grunder för polariseringen. Man måste analysera ländernas förmåga att effektivisera användnigen av resurserna. Förmågan att åstadkomma sådana produktivitetshöjande åtgärder bestäms av institutionella förhållanden, i huvudsak, politiska, kulturella, rättsliga och sociala. I de länder som gjort betydande ekonomiska framsteg har också fundamentala institutionella reformer genomförts. Marknadsfrämjande reformer har spelat en viktig roll för ökningen av tillväxten.

Öst- och Sydöstasiatiska tillväxtregionen, eller Stillahavsasien, ibland utnämnd till världens nya ekonomiska gravitationscentrum, är tillsammans med Chile snabbväxande dynamiska ekonomier.

Latinamerika (bortsett från Chile) och länderna i Afrika, söder om Sahara, har haft den lägsta ekonomiska tillväxten mellan 1980 och 1992. Dessa kallas stagnerade och/eller kaotiska ekonomier.

Befolkning
Befolkningen är en faktor som påverkar den ekonomiska utvecklingen. Enligt det "malthusianska" synsättet är det nödvändigt att begränska befolkningstillväxten för att befolkningen inte skall konsumera upp det överskott i produktion som annars skulle kunna användas till investeringar. G & R kritiserar detta och pekar på att befokningstäta länder, som därigenom relativt sett är minst resursrika, har den snabbaste ekonomiska tillväxten. Förklararingen kan vara att förändringstrycket i dessa länder är ovanligt högt, vilket betyder att knappheten på resurser har tenderat att tvinga fram institutionella och tekniska innovationer.

Den enorma tillströmningen av billig arbetskraft till städerna har inte varit någon avgörande positiv stimulans för industrins utveckling. Fallande inkomster i jordbruket med sänkt försörjningsförmåga gör att människor tvingas flytta till städerna. Arbetslösheten i städerna blir hög och därmed blir också ökningen av köpkraften i städerna svag. Jordbruket får därför ingen tillräcklig stimulans i form av ökad efterfrågan utan dess kris permanentas, vilket genererar ny utvandring. Det finns alltså befolkningsproblem i u-länderna oavsett om den demografiska transitionen genomförs eller ej. Det är strukturomvandlingen från agrarsamhälle till industrisamhälle som avgör om den demografiska transitionen kan ske till rimliga sociala kostnader som i Östasien, eller till ett mycket högt pris som, som i delar av Latinamerika.

Ekonomisk struktur
Övergången från importsubstitution till öppnare ekonomier skapade stora problem när industrisektorn usattes för hård konkurrens.

Länge såg det ut som att strategin med att stora mängder resurser, genom olika statliga kontrollmedel, överfördes från jordbruket till industrin, var lyckad, att u-länderna skulle kunna industrialiseras genom att exploatera jordbruket. Idag vet vi att försöket misslyckades och den långsiktiga effekten har blivit att jordbruket pressats så hårt att dess kapacitet att producera ett överskott de facto strypts. Det är alltså jordbrukets stagnation som är en av de fundamentala orsakerna när industrialiseringen misslyckats.

Utrikeshandel
Tillväxtländerna har präglats av stark exportökning under lång tid som nästan alltid har gått parallellt med en alltmer diversifierad export. Länderna med svagare eller utebliven ekonomisk tillväxt karakteriseras däremot i regel av svag exporttillväxt och av en oförändrad sammansättning av exporten.

Ekonomisk stabilitet
Ländernas budgetunderskott, prisutveckling, utlandsskuld, biståndsberoende, framtidsutsikter och inflöde av direkta investeringar, är indikatorer på riktningen i den ekonomiska utvecklingen och på det ekonomiska systemets stabilitet. De länder som blivit föremål för Världsbankens och Internationella Valutafondens s.k. strukturanpassningsprogram har utan tvekan i flera fall uppnått en viss makroekonomisk stabilitet.

En viktig orsak till de största budgetunderskotten i Sydasien, är subventioner till statliga företag och en annan är subventioner till importerade livsmedel.

En anmärkningsvärd tendens är att flera latinamerikanska länder har återhämtat sig efter den akuta skuldkris de drabbades av 1982. Denna återhämntning kontrasterar bjärt mot den galopperande skuldsättning som Afrika har upplevt under senare år. Afrikas skuldsättning kan dock i stort definieras som en mjuk skuldsättning där huvudfinansiärerna är IMF samt olika utvecklings- och biståndsorgan.

Väldigt stor del av biståndet till u-länderna går traditionellt till investeringar i jordbruk, industri och infrastruktur, men används också till importstöd och exportkrediter. Syftet var "hjälp till självhjälp", men verkligheten har oftat legat långt ifrån biståndsplanernas drömvärld. Det går att hävda att biståndet i allmänhet haft en negativ inverkan på u-landsekonomierna, vilket har bidragit till uppkomsten av allvarliga strukturproblem och en statsfinansiell kris som så småningom blivit den yttersta konsekvensen av en felaktig utvecklingspolitik. Om biståndet används till att bygga upp och förstärka statens institutioner kan man komma att glömma bort de institutionella förstärkningar som jordbruket behöver. Bistånd kan spela en viktig roll om det sätts in i rätt sammanhang.

Det finns de som tror att hela den industriella tillväxten i Östasien byggt på utländska bolags direktinvesteringar och att problemet för de fattigaste länderna är att de inte kan dra till sig direktinvesteringar i önskad omfattning.

Levnadsvillkor
Barnadödligheten betraktas med fog som en av de mest pålitliga indikatorerna när det gäller att få en verklighetstrogen bild över befolkningens faktiska levnadsvillkor. Man måste också se på hur tillgången till offentliga nyttigheter som allmän sjukvård, mödravård, utbildning etc. fördelas i samhället. Det är ingen tvekan om att orättvisor och ineffektiviteter på detta plan har en tendens att ge spridningseffekter på andra plan med, för den ekonomiska utvecklingen, mycket negativa effekter som följd.

Diskutera folkökningens betydelse för ekonomisk utveckling. Redogör för Boserups syn och jämför med Gunnarsson & Rojas.

De folktäta länderna är också de relativt sett minst resursrika. Enligt Ester Boserup, som är malthusianismens direkta motsats, tvingar förändringstrycket fram innovationer som gör att man bättre utnyttjar den knappa tillgången, d.v.s. jorden. Det som hänt i Östasien efter andra världskriget är inget mindre än en teknisk revolution i jordbruket. Genom tekniska innovationer har man kunnat intensifiera jordbruket utan att som tidigare behöva sätta in mer arbetskraft. Boserups empiriskt grundade slutsats är att befolkningsökning leder till utveckling.

Befolkningsintensitetens 5 faser enligt Boserup:

Skogsträda (svedjebruk) 15-20 år
Buskträda (busksvedjor) 6-10 år
Korttidsträda 1-2 år
Årlig skörd
Flera skördar / år

Låg befolkning	Folkökning - fas 1	Folkökning - fas 2
Extensivt jordbruk	intensivare jordbruk	redskapsutveckling
låg skördefrekvens	högre skördefrekvens, med minskad produktivitet	ökad produktion
korta arbetsdagar	längre arbetsdagar	arbetsdelning
	arbetskraften allt knappare resurs	kommersialisering

Gunnarson & Rojas pekar på att det är i de länder som rimligtvis borde ha det minsta överskottsutrymmet, d.v.s. i länder med hög befolkningstäthet som den ekonomiska tillväxten varit snabbast. Det motsatta förhållandet gäller för de långsammast växande ekonomierna. För det andra har minskningen i befolkningstillväxten inte föregått höjningen i den ekonomiska tillväxten utan inträffat samtidigt som, eller följt som ett resultat av ekonomins omvandling. En av de viktigaste följderna av folkökningen är framväxten av en befolkningsstruktur med mycket stora grupper i yngre åldrar. Följden är ett oerhört efterfrågetryck vad gäller arbetstillfällen, bostäder, mat, utbildning och delaktighet i allmänhet. Gunnarsson & Rojas menar också att det enda sättet att minska befolkningsökningen är att se till att den ekonomiska tillväxten ökar.

Redogör för de viktigaste skiljelinjerna mellan strukturalistiska respektive den liberala traditionen inom utvecklingsteorin.

Den liberala traditionen förespråkar fullständig frihandel. I princip gäller att all fri handel är av goda samt att alla typer av tullar och restriktioner är av ondo. Dom liberala ser inget beroende mellan kärna och periferi utan ser den globala ekonomin som en enda enhet. De problem som periferin upplever idag förklaras av många nutida liberalister med att det är dom enskilda staternas oförmågor som hämmar den ekonomiska utvecklingen.

Strukturalismen började formuleras runt 1870. Det började under imperialismen med att varuflödet från dess kolonier intensifierades i samband med att transportmöjligheterna effektiviserades. Detta gjorde att Europa översköljdes av spannmål och dom europeiska bönderna drabbades. Man ville då införa tullar på spannmål. Strukturalisterna vill generellt sett ha viss frihandel men tullskydd på basvaror såsom livsmedel. Man anser att tullskydd behövs i s.k. "take off"-länder. Strukturalismen har fått kritik för att omvandlingstrycket blir svagt p.g.a. tullarna.

Strukturalisterna kommer i sin tur med följande kritik mot frihandeln:

Man anser att det är nödvändigt med "uppfostringstullar".
Primärvarors priser fluktuerar mer än priset på avancerad teknik.
Svaga länk- och "spin off"-effekter i primärvaruproduktionen.
Långsiktig ToT-utveckling är negativ för primärvaruproducenter p.g.a:

I-ländernas protektionism
I-ländernas och de transnationella företagens starka förhandlingsposition vid prissättning
Efterfrågans inkomstelasticitet är låg på primärvaror.
Tendenser till minskat råvaruinnehåll i industriproduktionen
Tendens till att produktivitetsutvecklingen i U-ländernas exportsektorer tillfaller konsumenter (genom sjunkande priser), medan den i I-länderna tillfaller producenterna (genom faktorinkomster).

2002-08-28

Redogör för Gunnarsson & Rojas syn på betydelsen av institutioner för ekonomisk utveckling. Jämför med den syn som utvecklas av Berend & Ranki.

För en genomgående förklaring av Gunnarsson & Rojas syn på institutioner, se ovan (uppgift 3, 2003-02-08). Kort kan man säga att den bygger på Douglas Norths synsätt och ett särdrag är att institutionerna växer fram inifrån.

Berend & Ranki har en traditionell uppfattning om institutioner där begreppet centrum-periferi spelar stor roll. Dom menar att institutioner sprids från kärnan ut till periferin. Dom behandlar också i första hand perifera länders situation. Särdrag är dels hur den gamla feodalismen i östeuropa har haft stor ekonomisk inverkan på länderna i området, och på den involution som som rått på balkan, där överskottet i ekonomin har gått till onödigheter, såsom lyxkonsumtion åt överklassen. Berend & Ranki poängterar även utbildningens roll och grundandet av nationalstaten.

Redogör för huvuddragen i beroendeskolans teorier om utveckling. Redogör också för de teorier som, enligt Smekal, följde i beroendeteorins kölvatten under 1970-talet - världssystemanalysen och teorier om kapitalets internationalisering.

På 1960-talet dominerades bilden av u-ländernas utvecklingsmöjligheter av den s.k. beroendeskolan, som var fientligt inställd till marknadsekonomi, utrikeshandel och kapitalism. Denna var utarbetad av radikala marxistiska forskare på olika håll i världen. Resultatet blev en teori om underutvecklingens orsaker i ett historiskt perspektiv; någon egentlig teori om utveckling blev det aldrig. Beroendeskolans utgångspunkt var att u-ländernas problem hade sina rötter i kolonialismen och i en för stor snarare än otillräcklig integration i världsekonomin. För beroendeteorin var underutveckling inte ett tillstånd utan en dynamisk process innanför ramarna för det världsomspännande kapitalistiska systemet. Först i det ögonblick kapitalismen expanderade över världen påbörjades den aktiva underutvecklingsprocessen i u-länderna. Beroendeteorin utgör på nästan alla punkter moderniseringsteorins motsats.

Enligt beroendeskolan kunde inte underutvecklingens problem lösas genom marknadsekonomi, då underutveckling snarast var att betrakta som ett marknadsmisslyckande. Världshandeln ansågs missgynna u-länderna och endast de länder kunde utvecklas, som bröt banden med världsekonomin och formade en ekonomi byggd på självtillit. Självtillit, d.v.s. inåtvändhet, sågs som något positivt medan dess motsats, specialisering och handel, bara skulle komma att förvärra problemen. Beroendeskolan hävdade att endast socialismen skulle kunna erbjuda verklig utveckling i u-länderna.

Beroendeteorins grundprinciper kan sammanfattas i följande fyra punkter:

De underutvecklade ländernas situation kan endast förklaras utifrån de externa faktorerna. Utvecklingen i dessa samhällen präglas i väsentlig utsträckning av de utländska makternas dominans.
Underutveckling är inte ett stadium, som föregår utveckling. Både utveckling och underutveckling är resultat av samma process, nämligen utvecklingen av det kapitalistiska världssystemet.
Den externt grundade underutvecklingen slår igenom internt i förkrympta samhällsstrukturer i de underutvecklade länderna.
Ett övervinnande av underutvecklingen förutsätter en löskoppling från den externa dominansen och en utvecklingsstrategi präglad av självtillit ("self reliance").

Världssystemanalysen har växt fram sedan slutet av 70-talet och förknippas främst med Immanuel Wallersteins arbeten. Denna modell är mer generell och kan användas för att förstå i-ländernas egen utvecklingshistoria. Metropolen hos beroendeskolan motsvaras i Wallersteins terminologi av "kärnländerna". Utmärkande för dessa är en differentierad ekonomi och industriell produktion, starka centraliserade statsapparater och en viss grad av autonomi. "Periferin" saknar dessa egenskaper. Dessutom finns en "semiperiferi" som är en mellankategori och "externa arenan" som inte berörts av kärnländernas kapitalistiska inflytande. Kapitalismens framväxt och historia, kolonialism och imperialism, är för honom delar av en lång process i vilken den externa arenan sakta men säkert görs till en perifer del av världssystemet. Resultatet av kapitalismens framväxt blir en enda kapitalistisk världsekonomi - världssystemet. Detta världssystem är just ett system, dvs en sammanhängande och strukturerad global enhet, som har den i sista hand avgörande betydelsen för mer eller mindre alla sociala, ekonomiska, politiska och kulturella skeenden i världen. Stater som självständiga enheter försvinner hos Wallerstein. Enskilda länders utvecklingsmöjligheter beror i sista hand på det globala systemets beskaffenhet och deras ställning i det. Detta gäller även för kärnländerna. Varken socialism eller annan typ av icke-kapitalistisk utveckling är möjlig om inte hela världssystemet omvandlas i en sådan riktning. Kritiken mot Wallerstein har riktats mot den starka och nästan pessimistiska determinismen i hans modell, samt försummandet av den ingående analysen av de interna förhållandena i enskilda länder.

Kapitalets internationalisering omfattar såväl utvecklingen i världshandeln, som förändringarna i de internationella penningströmmarna och spridningen av produktionen över gränserna. Nyheten i teorin ligger i en, sedan andra världskriget, allt starkare tendens till att ekonomiska intressen från industriländerna placerar industriproduktion i tredje världen. Denna process har fått beteckningen "en ny internationell arbetsfördelning" därför att den står i kontrast mot den tidigare fördelningen, där u-länderna nästan uteslutande exporterade råvaror till i-länderna, och importerade industriprodukter från i-länderna. Varför denna industriutveckling skedde från 60-talet, förklaras av Fröbel, Heinrichs och Kreye i tre grundläggande förändringar i de globala produktionsbetingelserna:

Det hade uppstått en stadigt växande reservarmé av billig arbetskraft i tredje världen.
Den andra förändringen är skapandet av de tekniska och administrativa möjligheterna för en uppsplittring av produktionsprocessen i många delprocesser, som kan utföras av outbildad arbetskraft.
Den tredje avgörande förändringen är framväxten av billiga och världsomspännande transport- och kommunikationssytem.

Det samlade resultatet är, att det blir fördelaktigt för många företag att sänka sina produktionskostnader genom att flytta ut vissa delar av sin produktion till låglöneländerna i tredje världen. När det gäller konsekvenserna för u-länderna är Fröbel m.fl. dock pessimistiska. De menar att den nya arbetsfördelningen knappast kommer att medföra annat än "tillväxt utan utveckling". Denna pessimism delas långt ifrån av alla som forskar om kapitalets internationalisering, eftersom ämnet är ett mycket bredare fenomen än bara utflyttning av arbetsintensiv industriproduktion med tanke på export tillbaka till industriländerna.

2002-06-08

	Del 1, 5 poäng
	Del 2, 5 poäng